Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Det hade varit jättetrevligt, men bara du lovar att den blir riktigt mesig",
sade Melanie och skrattade.
"Mesigare än dina högsta förväntningar", svarade Axel, "Vi rullar ner i våra
rullstolar till restaurangen på bottenvåningen så bjuder jag på det mest
romantiska de har."
"Det låter toppen!", sade Melanie och skrattade varpå de skålade på nytt med
varandras koppar.
"Jag vill bara påpeka att deras största bo är borta, d.v.s. EcoSea 2", sade
Lotus, "men de finns fullt av dessa varelser ute på nätet. Shoppinghallen
VOSM t.ex. är ju lika full av dem som innan. Vi har bara orsakat en katastrof
för dem, men inte total utrotning."
"Okej, vi får väl ringa VOSM och be dem reboota sina maskiner så får de
smaka på en katastrof till", sade Jörn.
"Men vad jag inte fattar", sade Gödel, "är hur en läcka kunde uppstå till
EcoSea 2?"
"Vi slarvade med kopplingen till sluss 7", sade professorn. "Det är ytterst
banalt och därför såväl pinsamt som tragiskt. Vi kopplade allt fel, så att det
fanns direktförbindelse mellan EcoSea 1 och 2, samt en annan
direktförbindelse mellan EcoSea 2 och omvärlden. Resultatet blev att EcoSea
2 översvämmades av EcoSea 1-djur och tog ett språng i evolutionen. Och
sedan var det ett var det ännu mer pinsamt att sluss 7 kopplades på
automatiskt från EcoSea 2 så fort en organism försökte ta sig ut. Usch, jag
vill inte snacka om det, det är en enda pinsam röra."
"Om du inte vill prata om det så kan jag byta ämne", sade Johan, "är det
någon som vet vad Fatal Error 1313 innebär? Det dyker upp hela tiden
överallt."
"Den är lätt, den kan jag", sade Jörn ivrigt. "Det är fel av klassen "övriga fel".
Alla fel som inte identifieras av det kraschsäkra operativsystemet hamnar
under klassen övriga fel, vilket är de flesta fel. Så det betyder bara att datorn
inte fattar något alls och kraschar precis som vanligt."
"En helt annan sak som jag undrar över", sade Axel, "jag är nyfiken och
måste få veta få veta en sak av Lotus."
"Ja?", sade Lotus
"Har du något samröre med ARA?"
Lotus suckade och tittade ner på sin tallrik.
"Det här kommer kanske att låta icke trovärdigt, men ARA har aldrig
existerat. Inte i den bemärkelse som alla tror iallafall."
Påståendet gav direkt upphov till muttrande invändningar.
"Jajaja, jag vet vi har alla läst något i media om detta. Men hur många är det
som tror att Kilroy är en kille som springer jorden runt och kladdar "Kilroy
was here"? Ingen! Visst, Kilroy kanske har existerat, men han gör det inte
-202-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
längre och om han har gjort det så är det helt ointressant. Likväl klottras det
"Kilroy was here" titt som tätt av personer som har andra namn och som inte
är organiserade tillsammans. Varför? Ingen aning. Det bara är så, folk
fungerar så."
"ARA har ju gjort attentat. Kilroy är ju bara lite kladd på husväggar",
invände Axel.
"Visst ARA är mycket mer, men det är bara en utvecklad version av Kilroy.
Vad det handlar om är en virtuell person, om du så vill. Kilroy är en virtuell
person som åker jorden runt och klottrar "Kilroy was here". Men, han finns
inte, det är inte en fysisk person. Det är olika personer som lånar den virtuella
personligheten ett kort tag och sedan kastar av den. När de är den andra
personen handlar de som den gör och sedan återtar de sin egen personlighet."
"Kan du inte ta ner det på lite mindre filosofiskt plan", bad Tanja.
"Nja strax, alltså ARA är en virtuell terroristgrupp. Den har inga medlemmar
ingen organisation. Men den finns i folks medvetande och den lurar alltid
runt hörnet som förklaring på alla oförklarliga datorfenomen. När någon gör
något som passar in i ARA kanske han själv eller någon annan som tycker
det är kul ange att det var ARA. De vet att just den gången var det inte
sanning att ARA hade gjort det, men de flesta tror att alla andra gånger är
riktiga. Sedan förstärks ARA av personer som säger sig vara medlemmar
ställer upp på intervjuer, vilket de ofta gör för att tjäna en hacka."
"Hur vet du allt detta?", frågade Axel, "ingen kan ju veta om den här Kilroy
verkligen är i livet fortfarande och själv springer omkring. Hur kan du så
bestämt veta att de inte finns?"
"Jag har varit så insatt i vissa fall och andra kan man direkt förstå
orimligheten i."
"Vi hörde när du själv erkände på ett förhör att du hade varit inblandad i
Stalingradmassakern."
"Kommissarie Koch lyssnar ju inte på vad jag säger och jag försöker därför
inte förklara. Ja, jag var inblandad i Stalingradmassakern och just därför vet
jag att det inte att ARA inte är en organisation. Jag gjorde nämligen
programmet som orsakade olyckan, nämligen ett program som hämtade
information från en virtuell värld och applicerade dem automatiskt på
ROV:ar. Det var mitt program, som låg på min dator, som någon kopierade.
Plötsligt dök programmet upp i den händelsen och återigen var det "de
superintelligenta datorterroristerna ARA" som hade gjort det. Men det var
mitt program! Man behöver inte vara intelligent för att sno mitt program. Allt
några galningar gjorde var att sätta några maskingevär i händerna på några
ROV:ar som de kopplade in. För det krävs ingen kunskap alls. Programmet
var ju gjort."
"Bevisar ju inget egentligen", vidhöll Axel.
-203