Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
visa att han var överens med kommissarien.
"Talar du om någon slags telepati?", undrade Koch.
"Nej, bokstäverna satt i pannan."
Den tjocke tittade återigen på sin assistent. Kommissarien log och skakade på
huvudet och fick samma kroppsrörelser tillbaka som svar från assistent
Gertner fast något förstärkta. Gertner hade läpparna hårt sammanpressade för
att verkligen visa att han höll tyst precis så som kommissarien önskade.
"Nå herr Gödel, vi har ett foto på den bärgade ROV:en här och det står DG5
skrivet i pannan på den. Vad betyder detta för er?"
"Att nu får det vara slut på mitt dåliga liv. Nu skall det bli bättre. Det var ett
meddelande från andra sidan. Jag måste sluta."
Kommissarie Koch log och ryckte på axlarna och slog ut med händerna
vilket betydde ungefär att "Herr Gödel är knäpp och det är inget jag kan göra
åt saken". Assistent Gertner svarade givetvis med samma axelryckningar
men i sin iver att tydligt visa kommissarien att han höll med överdrev han
axelryckningarna så mycket att det mer såg ut som en aerobicsövning.
"Det tycker jag ni gör rätt i herr Gödel, men får jag fråga, hur kan allt detta
rymmas i DG5? Det måste vara ganska kompakt kodat."
"För fem år sedan...exakt fem år sedan dog min fru Doris. Nu kom hon
tillbaka för att säga att det fick vara slut.", sade herr Gödel och fick en tår i
ögat.
"Jag förstår. Doris Gödel, död sedan fem år, blir DG5. Okej, men förutom
er... personliga uppenbarelse måste vi få veta lite mer. Rörde sig ROV:en
som om den var styrd av någon eller skenade den, samt förekom det någon
kommunikation er emellan...för utom DG5 alltså?"
"Bara DG5. Ingen talade. Hon kom, hon ställde sig framför mig, tittade på
mig från tå till topp och ner igen. Sedan gick hon ner i vattnet."
"Den gick alltså fram till dig, stannade och iakttog dig, gick runt dig och
sedan ner i vattnet."
"Ja precis så."
"Okej, tack det var allt. Krya på dig herr Gödel och följ er bortgångna frus
råd, det tycker jag låter bra. Om du kommer på något mer så har du mitt
nummer här", sade herr Koch och räckte fram sitt visitkort.
Koch kämpade sig utåt ur rummet med sin överdimensionerade mage och på
släp följde den betydligt smalare assistenten. När de kom utanför dörren
vände sig kommissarie Koch om till assistent Gertner.
"Han är lite snurrig herr Gödel, men det är klart, några år på gatan med en
flaska i handen är väl inte den bästa hjärngymnastiken. Vad tror du om det?"
Gertner öppnade munnen för första gången sedan han blev ombedd att hålla
tyst och gjorde först en häftig inandning som om han hade hållit andan hela
tiden.
-60-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Snurrigt är rätta ordet, precis som du säger.", sade Gertner andfått.
"Jag tycker det tyder på att ROV:en var styrd. Även familjen Fahr vittnar om
att den stannade framför herr Gödel innan den fortsatte. Jag tror hans
vittnesmål är användbart, iallafall till vissa delar."
"Ja, i vissa delar ja", svarade assistent Gödel.
"Ja det här med att Deutsche Garages ROV nr 5, DG5, skulle vara ett
meddelande från hans bortgångna hustru kan vi nog inte använda. Men det
kan ju vara bra för honom själv om han i och med det tar sig i kragen. Va,
tänk? En ROV-uthyrningskedja, som numera också är själabesörjare. Och så
finns det folk som säger att världen inte blir bättre av alla ROV:ar."
Kommissarie Koch bröt ut i ett skratt som påminde om Jabba the Huts, vilket
fick hela hans mage att röra sig häftigt. Assistent Gertner skrattade ett
betydligt ljusare torrare sympatiskratt för att blidka sin kommissarie.
Kapitel 12
Alla i kontrollrummet satt på helspänn. Det var måndag, klockan var 18.58
och strax skulle det avslöjas vart den regelbundna läckan från EcoSea gick
och vad den innehöll. Alla skärmar var fulla med information om sluss 4, den
sluss som hade en påvisad regelbunden aktivitet de första tio minuterna
klockan sju var måndag.
"Okej, en och en halv minut kvar till läckan startar", började professor
Schröder, "vi kommer bara att ha tio minuter på oss så det gäller att alla är på
helspänn. En sista repetition innan start. Axel, du sköter detektionen. Så fort
inloggningen som svarar mot inkräktarens signalement har blivit identifierad
skall Renate kolla upp varifrån det kommer. Renate du söker upp personens
hemmabas. Klemens du söker detektera exakt vad inkräktaren gör i EcoSea.
Frågor?"
"Har prins Charles stora öron?", sade Klemens och fnissade.
"Skärp dig Klemens. Det här är viktigt."
"Jag kör igång identifikationsprogrammet redan nu", sade Axel.
"Bra."
Det tystnade i rummet och alla stirrade på sin skärm. Klemens skärm visade
textrader som rann förbi i en aldrig sinande ström med information om vem
som var inloggad och var personen var i EcoSea. Axels skärm innehöll sluss
4:s inloggningslista, även det en aldrig sinande ström textsjok som rann förbi.
Alla var koncentrerade på sina skärmar och ingen sade något. Det enda som
hördes var surret från datorfläktarna.
-61-