Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
händelselösa perioden för att hoppa in där evolutionen sätter fart."
"Men då har alltså inte era celler utvecklats, eftersom ni själva har
programmerat dem?"
"Jodå, de har utvecklats mycket sedan våra första programsnuttar. Bara för
att vi har gjort första cellen betyder inte att den inte kan förändras. En cell
består av ett program, en separat process, där varje rad kan ändras under
evolutionen och nya rader kan läggas till eller försvinna. Enda kravet är att
cellen överlever dödsprogrammet och rovdjuren, sedan får dess program se
ut exakt hur som helst. Genom att göra första cellerna ger vi bara en möjlig
lösning, men vi hindrar inte på något sätt evolutionen för att ha sin gång. Vi
ger den bara en skjuts på vägen."
Professorn gjorde en kort paus innan han fortsatte.
"Allt detta som jag berättat hittills är vad vi har gjort för att EcoSea skall
utvecklas så snabbt som möjligt, men det finns en annan viktig aspekt också,
nämligen artrikedom. Ju fler arter EcoSea rymmer desto intressantare för
våra besökare. Och det finns ett direkt samband mellan artrikedom och
livsmiljöns storlek. Således har vi byggt EcoSea så stor som möjligt för att
den skall kunna rymma så många arter som möjligt. Ingen har förr byggt en
så här stor artificiell livsmiljö förr, vilket beror på att ingen har haft så stor
budget som vi har nu."
Professorn tittade på herr Pforten log stolt eftersom det ju var han i egenskap
av delägare av WeAreVR som hade möjliggjort denna storsatsning.
"När man hör att varje cell är en självständig process i en gigantisk
havsbassäng så måste detta medföra ofattbart många parallella processer som
måste utföras samtidigt. Det handlar ju om triljoner, eller något åt det hållet.
Det är låter ju helt enkelt inte möjligt", sade herr Britze, "eftersom ju större
livsmiljön är desto långsammare måste det gå. Om detta är världens största
artificiella livsmiljö måste det också vara den i särklass långsammaste.
Besökare kommer inte att kunna se djuren flytta sig för datorerna kommer ta
år på sig för att räkna ut nästa position för alla celler."
"Det är sant herr Britze, men vi använder inte vanliga datorer i EcoSea. Vi är
nämligen de första som använder evolutionär hårdvara i större skala för ett
öppet system och det löser just det problemet åt oss."
"Vad är det nu då?", frågade Britze uppgivet och ångrade sig att han hade
ställt frågan. Blir det en ny teknisk djupdykning nu?"
"Innan jag berättar vad evolutionär hårdvara är vill jag bara betona varför vi
använder den. Den enda anledningen är att det är snabbare än vanlig
evolutionär mjukvara. Allt som man kan göra i mjukvara kan man också göra
i hårdvara med största skillnaden att hårdvara är snabbare. Normalt är
hårdvara mindre flexibelt än mjukvara, men detta är inte längre helt sant,
eftersom det nuförtiden finns programmerbar hårdvara. Allt jag sagt om
-34-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
evolution och artificiellt liv stämmer oavsett om man väljer att implementera
det i mjukvara eller programmerbar hårdvara. Om det är någon som tycker
det blir för tekniskt så håll ut för det kommer inte att vara så länge."
"Jag tror nog att jag tillhör den kategorin", sade Britze.
"Först måste jag berätta vad programmerbar hårdvara innebär, och då särskilt
den slags programmerbara hårdvara som kallas FPGA. Vanligtvis tillverkar
man ett mikrochip i en fabrik och när den kommer ut är den färdig och går
inte att ändra på. En FPGA däremot behöver man inte skicka till en fabrik för
att den skall bli tillverkad utan man kan själv programmera den. Skillnaden
mellan att programmera en FPGA och en vanlig dators CPU är att man
programmerar hur logiken på en FPGA skall kopplas samman medan CPUprogrammering
innebär att man specificerar en sekvens av instruktioner som
man vill att CPU:n skall utföra. Hänger ni med?"
"Vi kan låtsas det", sade herr Britze ointresserat.
"Principen är att allt som sker på en FPGA sker parallellt medan hos en CPU
sker det sekvensiellt. Två celler i EcoSea är två processer som kan köras
samtidigt i en FPGA men måste köras först den ena och sedan den andra i en
CPU. Får alla processer plats fysiskt i en FPGA kan de köras samtidigt och
man slipper just det problemet med en lång rad av processer som väntar på
att bli utförd av en CPU. Således med FPGA:er går en process lika fort som
triljoner processer eftersom allt sker parallellt. Hastighet blir inte längre ett
problem utan problemet handlar istället om utrymme eftersom vi därmed
behöver triljoner gånger så mycket utrymme. Begränsningen är hur många
FPGA:er man kan köpa och där har vi ju en fördel genom att vara en del av
det kapitalstarka WeAreVR."
"Det låter bra i teorin, men det innebär alltså att för varje förändring i en
minsta organism i EcoSea så måste ni programmera om FPGA:n? Det går väl
inte snabbare? Om ni måste programmera om alla FPGA:er för hand så fort
något ändras så tar det ju en evig tid."
"Nej det är just det evolutionär hårdvara löser. FPGA:erna programmerar om
sig själva automatiskt medan de körs. Man använder nämligen dynamiskt
rekonfigurerbara FPGA:er, vilket just betyder FPGA:er som man kan kan
omprogrammeras under körning av sig själv.", sade en exalterad professor
Schröder.
"Jag tror jag dör", sade herr Britze och tog sig för panna, "skall vi gå in på
varenda tekniska detalj?"
"Jag är ledsen, men det var faktiskt du som frågade", svarade Schröder stött
och fortsatte utan att titta åt Britzes håll, "dynamiskt rekonfigurerbara
FPGA:er innebär att en process inne i FPGA:n kan bygga om FPGA:n. Detta
tillåter en organism att producera en förändring av omvärlden t.ex. genom att
skapa en avkomma. Detta är grunden för evolutionär hårdvara. I princip är
-35