Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
honom själv. Den vaggade med huvudet fram och tillbaka när den simmade,
som om den letade efter föda i tången. Johan såg sig omkring och såg Lotus i
full dykarmundering med luftbubblor som steg till ytan i takt med att han
andades. Dykdräktsprogrammet, som var vanligt handprogrammerat,
lyssnade till andningsljudet för att veta när den skulle sända ut bubblor. Lotus
gjorde okej-tecknet med högerhanden.
"Var är Jörn?", frågade Johan. Ljudet var för effektens skull distorderat för
att låta precis som radiokommunikation under vattnet.
"Han dök ner runt klipphällen på andra sidan. Vi följer efter."
Utan att vänta på bekräftelse från Johan dök Lotus runt klipphällen. Johan
hängde på.
Egentligen borde de plugga idag, men de hade beslutat att strunta i alla
föreläsningar idag och kolla upp EcoSea vilket kändes mycket viktigare än
några snustorra föreläsningar. EcoSea var årets största händelse och det var
mer än man kunde säga om någon av de föreläsningar de egentligen skulle ha
haft idag. Dessutom var det ändå långt kvar till tentorna. Alla var hemma hos
sig själva och de hade bestämt träff direkt vid en av EcoSeas slussdatorer.
Lotus försökte dyka ända fram till en av kolibrisälarna, men precis när han
skulle röra vid en av dem försvann hela flocken snabbt iväg. Lotus fortsatte
över kanten. När Johan kom runt klipphällen såg han Lotus hålla en liten
mask i sin hand. När han skulle känna på den med sin andra hand blåste
masken upp sig och tog formen av en rugbyboll. Lotus lät den ligga i sin
hand utan att röra den och fnissade förnöjt. Masken for iväg som en torped
medan den tömdes på sitt vatten och återtog sin smala form några meter bort.
Innan Lotus hann få fatt i den igen hade den försvunnit bland den gulgröna
tången. Lotus skrattade högt.
"Det här var helt otroligt", sade Lotus och simmade vidare.
De kom ifatt Jörn, som stod vid en grottöppning och lyste med
dykarutrustningens ficklampa.
"Jag tyckte mig se något därinne. Skall vi våga gå in?"
"Varför tveka?", svarade Lotus, "det värsta som kan hända är att vi blir
uppätna och får tjugo minuters fri uppkoppling."
Medan Lotus talade gled han in i grottan utan att stanna. Jörn hängde på och
Johan strax efter. Johan drog fram sina ficklampa och lät ljuskäglan stryka
längs väggarna. Grottväggarna var täckta av rödaktigt sjögräs som böljade av
vattnets rörelser. Grottan var så smal att det var knappt att en dykare fick
plats. Johan stötte ideligen i grottaket med sina tuber. En liten gul tusenfoting
lyckades med liten marginal att undvika att bli mosad av Jörns högra fena.
Johan hade inte lika tur utan fick en spark i ansiktet sekunden senare av
samma fena.
"Grottan vidgar sig något", meddelade Lotus i radion.
-54-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Han väntade in Jörn och Johan i ett litet kalt undervattensrum med en
manslängd i takhöjd. Så här långt in i grottan fanns inte längre den röda
tången på väggarna. Johan vände sig om och såg bara ljus sippra in vagt från
den gången de hade kommit. Johan tyckte det kändes lite klaustrofobiskt i
den trånga mörka grottan.
"Wow, kolla ner grabbar", utropade Jörn.
När Johan lyste nedåt med sin ficklampa såg han att det inte fanns något golv
i salen. Istället öppnade sig ett stort tillsynes ändlöst hål, som en bottenlös
brunn.
"Hur djupt kan det vara?", frågade Johan och sprattlade lite extra med
fenorna för att komma så högt upp från hålet som möjligt. Han litade inte
plötsligt på flytkraften i sin dykarväst.
"Inte en aning, men vi får väl se", sade Lotus och dök ner med huvudet neråt
och ficklampan utsträckt framför honom så att ljuskäglan strök hålets kant.
Jörn och Johan tittade på varandra. De kunde inte utröna varandras
ansiktsdrag, men båda förstod vad den andre tänkte.
"Det verkar skitdjupt", kom det från Lotus vars ficklampsljus indikerade att
han redan hade hunnit sjunka nästan tio meter.
"Ja, vi hänger väl på", sade Jörn och dök efter.
"Okej", muttrade Johan motvilligt.
Efter att de hade sjunkit närmare 30 meter ner i hålet såg de en liten ljuskälla
långt under dem som närmade sig snabbt för egen maskin.
"Här kommer något", sade Lotus.
Johan stirrade på ljuset och blev helt stel. Det blev helt tyst medan alla tre
koncentrerade sig på det hastigt ankommande ljuset. Plötsligt framträdde en
djupshavsfisk med stort vasst gap och ett antennspröt på huvudet som sken
kraftigt. Gäddan fortsatte rakt förbi de tre dykarna utan att lägga märke till
dem.
"Han hade visst bråttom", sade Lotus.
I samma ögonblick visade sig i Lotus ficklampssken ett gap lika brett som
hålet. Gapet var fullt av flera rader med vassa tänder. Och den närmade sig
med samma hastighet som gäddan avlägsnade sig. Lotus hann inte röra på sig
innan den i ett nafs bet av Lotus ben.
"Hurra!", skrek Lotus och skrattade, "jag håller på att bli uppäten."
Både Jörn och Johan började fibbla frenetiskt efter
nöduppstigningshandtaget. Johan hittade sitt först och drog i det, varpå hans
väst fylldes med med luft med en smäll och han for uppåt som en kork. En
del av en sekund senare drog Jörn sitt nödhandtag och for inte långt under
Johan som en kork allt snabbare uppåt.
"Adjö onda värld", skrattade Lotus hysteriskt innan gapet svalde honom helt
och hållet.
-55-