Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
närmre Renaulten i sidled. Johan kämpade sig upp ur sitt töcken och letade
efter handbromsen. ROV:en tryckte sig igenom mellan sätena och kunde med
ens komma åt bättre för att förgöra sin fiende. Han fick snabbt ett grepp om
Tanjas hals. Föraren i Renaulten insåg att deras bil närmade sig i sidled och
saktade farten. ROV:en slog Tanjas huvud mot sätet med handen greppad om
hennes hals och Tanja kände hur hon fick svårt att andas. ROV:en lyfte andra
handen för att krossa Tanjas ansikte, varpå Tanja skrek och höll om den enda
lediga armen som skydd. Samtidigt drog Johan handbromsen. Bilen började
bromsa med ett skri och svävnge över högerfilen och in i vänsterfilen.
Renaulten tvärnitade och undkom att bli träffad, men en röd Porsche som
höll på att köra om Renaulten hann inte reagera på polisbilen som plötsligt
dök upp från sidan som en projektil. Porschen körde rakt in dem med
våldsam hastighet och dess förare for ut som en missil genom framrutan.
Polisbilen började snurra runt medan den tomma Porschen gled upp på
mitträcket, reste sig och vällte upp och ner. Den fortsatte ett trettiotal meter
längs vägbanan på taket innan den stannade. Polisbilen fortsatte att rulla flera
varv innan även den hamnade på taket.
Tanja låg på rygg med ROV:ens överkropp ovanför sig. Den var orörlig
eftersom kommunikationsutrustningen i bilen var söndermosad. Tanja var
fastklämd under den, men hon lyckades med en sista kraftsamling välta över
ROV:en vid hennes sida så att hon blev fri. Hon ålade sig ut genom den
sönderslagna bakrutan ut på den våta asfalten. När hon kom ut reste hon sig
upp och tittade på sig själv. Hennes byxor var sönderrivna. Benen värkte,
men verkade vara hela. Hela hennes höger arm droppade av blod, som snabbt
sköljdes ren av regnet. Hon måste ha skurit sig, men hon hade inget märkt.
Tanja gick runt bilen till passagerarsätet.
"Johan! Johan hur är det?", skrek hon och lade sig ner på marken och tittade
in.
Johan verkade inte vara vid medvetande. Hans ansikte var uppsvullet av alla
slag han hade fått från ROV:en. Han var nerblödd av näsblod längs kinderna
ner på kläderna. Hans kropp hängde upp och ner i säkerhetsbältet och
huvudet tyngde mot taket. Johan mumlade något svagt så att det inte gick att
höra.
"Johan, du måste ut ur bilen."
Tanja började slita i Johan och försökte få honom genom passagerarfönstret,
men det var hopplöst, eftersom säkerhetsbältet höll honom fast.
"Johan knäpp av dig säkerhetsbältet!"
Johan mumlade till svar.
"Nu Johan! Knäpp av dig säkerhetsbältet! Nu!", skrek Tanja.
Johan grymtade hela tiden med sina ögon slutna. Han fumlade med handen
längs sitt vänsterben. Han hittade knappen för att lösgöra säkerhetsbältet och
-164-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
tryckte varpå bältet släppte och han trillade ner på taket. Tanja böjde sig in
och slet tag i Johans axlar och drog ut honom. Hon bytte grepp till midjan
och drog ut honom helt. Johan öppnade ögonen när regnet träffade hans
ansikte.
"Jag har ont i huvudet", sade han, "och jag mår illa."
"Kan du röra på dina ben och armar?"
Johan försökte med långsamma rörelser. Det gick.
"Okej res dig Johan, vi måste sticka innan polisen kommer. Vi överlever inte
deras skydd."
Tanja stoppade in sina armar under Johans armhålor och lyfte upp honom på
fötter. Han stod lite ostabil och tog sig för huvudet med båda händerna, varpå
håret blev fläckigt av blod. Regnet fick honom att kvickna till fort, men
också att börja frysa.
"Okej nu går vi", sade Tanja och tog Johan i handen.
De förbipasserande i den mötande trafiken tryckte sina näsor mot bilrutorna
för att få se så mycket som möjligt av den fascinerande synen av en verklig
olycka. Tanja började vinka åt de förbipasserande med båda armarna varpå
en splitterny vräkig BMW stannade direkt i vägrenen på andra sidan vägen.
Tanja drog med sig Johan över vägen så fort det blev ett tillräckligt stort
mellanrum i den mötande trafiken.
"Vi måste fort till ett sjukhus, kan du köra oss?", sade Tanja.
"Självklart, hoppa in bara", sade föraren, en välbärgad kostymklädd man i
trettioårsåldern.
Tanja öppnade bakdörren för Johan, men hejdade sig.
"Har du något vi kan sitta på så vi inte blodar ner din bil?"
"Nej, bry dig inte om det, min skatt. Huvudsaken är att ni kommer iväg till
ett sjukhus. Hoppa in nu."
Olycksplatsen passerade revy framför deras ögon när de blev skjutsade i
motsatt riktning mot närmsta sjukhus. Porscheföraren som hade slungats ut,
låg livlös mitt i vänsterfilen. Hans vita skjorta hade en stor urvattnad ljusröd
fläck mitt på magen. Renaulten hade stannat bakom och dess förare var
påväg framför att kolla hur det var fatt med Porscheföraren. I Saaben rörde
det sig och det verkade som om någon försökte ta sig ut, medan ingen rörde
sig i bilen bakom. En man hängde ut ur genom Golfens förardörr. Han
verkade röra sig lite. Folk kom springande från bilar bakom för att hjälpa till.
Där bakom började den långa ständigt växande kön orsakad av olyckan. Det
hade blivit "Stau" vilket skapade irritation hos alla de som nu skulle bli
försenade.
Tanja började gråta. Chocken hade gjort att hon hade inte hunnit känna efter
förän nu. Armen gjorde ont och människor hade dött. Det var dessutom
delvis deras fel. Tårarna strömmade fram utan att hon sade något.
-165