Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
senare stod han i entrén med Tanja vid sin sida. Framför sig var de två
ingångarna, en till kontoret och en till varuhuset och mittemellan dessa dörrar
stod kommissarie Koch.
"Hej Johan och Tanja", sade Koch, "hur mår ni?"
Svaret blev något ohörbart mummel.
"Okej, jag förstår om ni tycker det är obehagligt här, men jag skulle vilja
ställa några frågor och få svar så fort som möjligt. Vi jobbar som ni vet
ganska hårt mot tiden. Ju fortare vi får tag i Lotus desto bättre. Första och
främst, var det vid trädgången ni var igår kväll?"
Tanja och Johan nickade.
"Bra, följ med mig", sade Koch och gick in i shoppingcentret.
Johan och Tanja gav varandra en blick innan de gick med in. Koch gick raskt
fram till trädgångens början. Där väntade Koch på att Tanja och Johan skulle
komma ifatt. De osynliga virvlande väsena var fortfarande där. Ju närmre
visningsbåset i trädgången de kom desto intensivare blev varelsernas
aktivitet. Koch gick två steg framför Johan och Tanja som skyndade efter så
långsamt de kunde. Johan tittade sig omkring hela tiden för att försöka
överblicka läget. Plötsligt såg han apan uppe i fönstret till kontoret. Svansen
vaggade sakta ovanför den och han släppte dem inte med blicken.
"Hände allt här?", frågade Koch och pekade bort mot visningsbåset längre
upp i trädgången.
"Ja, i visningsbåset ja", svarade Tanja.
"Okej, då går vi dit."
Deras osynliga värdar surrade omkring om dem i luften allt mer intensivt för
att visa hur objudna de nya gästerna var. Koch blev genomflugen av en
transparent ilsken varelse, vilket fick Koch att sakta av i gångtempot. Han
vände sig om och tittade på Johan och eftersom gastarna inte längre gick att
överrösta gjorde han dykartecknet för "okej". Johan svarade med samma
okej-tecken varpå Koch fortsatte att gå. Johan tittade bakåt. Tanja skakade
oavbrutet på huvudet. Hon tyckte inte om det här. Koch nådde fram till
ingången till visningsbåset och väntade in de båda andra. Varelserna var lika
frenetiska som en bisvärm kring en biodlare, när Koch tog steget in. Johan
tog Tanjas hand och de följde efter, varpå de hamnade mitt i samma täta
granskog igen. Gastarna skrek hysterisk som en alarmsignal för att tala om
för varandra att inkräktare hade tagit sig in. Man behövde de inte vara
speciellt perceptiv för att inse att deras närvaro var starkt oönskad. En ström
av gastar flög igenom Johan och ut genom ryggen. Tanja ryckte i Johans arm
för att de skulle gå ut. Plötsligt såg hon hur Johan ryckte till som av ett slag
från en osynlig arm. Sedan följt av en till så att han hoppade bakåt. Tanja slet
av sig sina VR-glasögon. ROV:en som precis hade varit styrd av assistent
Gertner hade vridit sig mot Johan i framsätet och slog honom med sina
-162-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
stålarmar medan den skriade gällt. Tanja kastade sig mot ROV:en bakifrån
och försökte dra bakåt dess huvud. ROV:en släppte uppmärksamheten från
Johan och började slå vilt med sina armar över sitt huvud för att träffa Tanja.
Den förarlösa bilen gled ut mot stålräcket i mitten och gned sig mot
järnräcket under ett femtiotal meter så att det gnisslade metalliskt. ROV:en
fick tag i Tanjas hår och slet bort en tuss och Tanja skrek till. Johan kastade
sig mot ROV:en men fick ett direkt ett slag i ansiktet så att hans näsa började
rinna blod som en vattenkran. Bilen stötte i stålräcket ytterligare en gång.
Tanja sparkade till ROV:en i huvudet, vilket fick ROV:en att vända sig om
och intressera sig mer för Tanja. Bilen gled över till högerfilen och fastnade i
en Volkswagen Golf. Golfen trycktes alltmer ut mot vägrenen. Föraren, en
gammal man, tvärbromsade precis som Golfens högra framhjul hade kommit
utanför asfalten, vilket fick bilen att sladda runt ut ett halvt varv med nosen i
motsatt körriktning. Innan den helt hade stannat körde en Saab rakt in i
Golfens front, vilket fick Golfen att slungas baklänges ut i diket, medan
Saabens front knycklades ihop och blev stående mitt på vägbanan. Sekunden
efter körde en bil in i Saabens bak.
ROV:en fick tag i Tanjas ben med ena handen och drog henne mot sig medan
Tanja skrek och sparkade. ROV:en försökte få ett andra grepp om hennes ben
med dess lediga hand, men hade problem att få grepp på grund av Tanjas
bensparkar. Johan verkade medvetslös där han låg med huvudet mot
fönsterrutan. Blod rann ut från hans näsa ner längs rutan. Bilen for fram i full
fart på vägrenen. ROV:en sträckte på sig för att komma åt Tanjas huvud. När
den sträckte på sig tog den spjärn mot gaspedalen, varpå bilen accelererade.
De körde förbi bil efter bil på insidan och alla passagerare tittade lika häpna
på aktiviteten i bilen som svischade förbi dem på vägrenen. ROV:en fick tag
i Tanjas arm.
"Johan dra i bromsen."
Johan hörde vad Tanjas sade genom ett töcken. Han var svårt slagen och
kände det som han höll på att tappa medvetandet, men än var han inte helt
borta. Bilen började glida sakta åt vänster, så att den gradvis började lämna
vägrenen och ta sig upp mot den långsamma körfilen. Mätaren visade 160
km/h. Tanja fick loss ena benet och sparkade ROV:en i huvudet. Huvudet
rekylerade bakåt, men ROV:en släppte inte greppet om hennes tröja. Hon
sparkade ROV:en ytterligare en gång varpå huvudet återigen rekylerade
bakåt men fortfarande utan att den släppte greppet om hennes ben. ROV:en
försökte lyfta sig från sitt säte och gå bak till Tanja. Den råkade slå till ena
spaken vid ratten så att vindrutetorkaren stannade. Snabbt blev det omöjligt
att se någonting ut genom framrutan.
"Johan bromsa", skrek Tanja igen.
Bilen passerade förbi på insidan av en Renault. Den civila polisbilen gled allt
-163