Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
hände. Han tryckte ytterligare en gång, men fortfarande utan något resultat.
Tredje gången han tryckte slocknade färddatorn helt och hållet.
"Den kraschade visst", sade Johan lätt roat.
Chauffören svarade inte. Resten av resan gjordes med hjälp av en vanlig
kraschsäker papperskarta, medan taxichauffören försökte boota om
färddatorn.
Kapitel 3
"Välkommen till ert tredje år i historisk rekonstruktion. För de av er som har
läst på distans, är det ert första år i Berlin. Hittills har ni läst mest
grundkurser som matematik, fysik, programmering, kommunikation och
historia, men nu börjar allvaret..."
Johan sneglade runt i hörsalen medan lektorn fortsatte att orera. Drygt hundra
personer var närvarande i salen, något fler killar än tjejer och en del av
tjejerna föll Johan helt i smaken. Han hade hamnat bredvid en blek, spenslig
kille med armar och ben tunna som stickor. Han verkade var albino, eftersom
hans hud och hår var kritvitt. Man såg inte mycket av de troligtvis rödfärgade
ögonen eftersom han kisade hela tiden. Han verkade väldigt känslig för ljus.
Killen såg ut som en extrem datanörd med ovårdat rufsigt hår, blå jeans och
en vit sliten reklam-T-skjorta, vilket avslöjade att han inte brydde sig om att
följa det senaste modet. Han såg bräcklig ut som om han skulle gå i kras om
man rörde honom. Den bleke killen vände sig mot Johan och log.
"Kolla in bruden där framme", sade den bleke killen med nästan onaturligt
mörk och självsäker röst för att vara genererad från en sådan liten kropp. Han
nickade menande mot en välformad blondin som satt några säten nedanför.
"Öh, jovars, helt okej", sade Johan lite tagen på sängen.
"Jag noterade hur du iakttog mitt yttre", fortsatte den klenbyggda killen och
log, "både män och kvinnor häpnas när de ser min läckra skapelse och jag
förstår det. Men, jag skulle föredra om du satt och spanade på bruden framför
oss istället. Jag skulle känna mig tryggare på något sätt", sade han och
avslutade med ett brett självsäkert leende, vilket var så brett att även hans
kisande ögon verkade le.
"Va? Jag spanade inte på dig. Vad tror du? Skulle jag...?"
"Lugn jag skojade bara", sade killen och slängde upp sin taniga hand på
vilken var benknota noga kunde studeras.
Johan tog albinons hand och presenterade sig med sitt förnamn, men albinon
svarade inte med sitt namn.
-22-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Jag tror inte jag behöver presentera mig", sade albinon, "du känner mig
redan."
"Ledsen, men du måste ha blandat ihop mig med någon annan", svarade
Johan, "jag har aldrig sett dig förut."
"Du kanske inte har sett mig förut, men du känner mig. Kom ihåg att en själ
kan ha många ansikten."
Johan stelnade till. Han tittade på albinon från topp till tå och utstötte bestört:
"Lotus?"
"Japp. Det är jag", sade albinon och log.
"Vad har hänt?", frågade Johan i chocktillstånd.
På andra sidan Lotus hörde Johan ett kvävt skratt. Killen som flinade lutade
sig fram mot den uppfällbara bänken. Han försökte undertrycka fnisset, vilket
resulterade i gurgel och andnöd, som om han höll på att drunkna i sitt eget
skratt. Johan kände igen honom direkt. Han påminde till utseendet om
Travolta i filmen Grease, fast utan hakgrop.
"Jörn din jäkel", viskade Johan till den fnittrande killen för att inte störa
föreläsningen, "vad är det här?"
Jörn lutade sig över Lotus uppfällbara bord och skakade hand med Johan.
Ögonen rann av tårar.
"Kul att se dig Johan. Till och med skrattretande. Som jag har väntat på
denna dagen!", stötte Jörn fram mellan snyftningar och fniss, "tycker du inte
om Lotus nya utseende?"
"Är detta verkligen Lotus?", sade Johan och pekade på den unge mannen mitt
emellan dem.
"Ja, det är det", sade Jörn och fick ett leende medhåll från Lotus.
"Jag fattar ingenting. Den Lotus som jag har träffat via nätet ser inte alls ut
som dig. Han är mörkhårig och har lite, vad skall jag säga, renare drag."
"Lite mer lik Clark Gable menar du?", sade Lotus och fortsatte att le.
"Ja, just det, precis som Clark Gable!", sade Johan.
"Rock'n roll!", sade Jörn och brast ut i ett befriande skratt. Rock'n'roll
betydde i Jörns språkvärld att något var fruktansvärt roligt, bra eller coolt.
Jörn var den enda som Johan kände som använde ordet.
"...vidare är det viktigt att alltid anmäla sig till kurserna i god tid för att vara
säker på att få plats..."
"Jo, jag använde honom som mall", sade Lotus och flinade till så det fnös
genom näsan.
"Tänk efter Johan", sade Jörn, "den Lotus du känner är världens största
klippa på allt som har med datorer och kommuniktion att göra. Vad Lotus har
gjort är att han under de två år vi har känt varandra har haft ett program i sin
dator som omvandlar den riktiga bilden av Lotus till en Clark Gable-baserad
man. Dessutom är bilden färglagd eftersom utgångsbilden av Gable var
-23-