Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
När de kom fram till sjukhuset övertalade hon mannen att hon klarade av att
själv gå från bilen in i akutmottagningen. Mannen lät sig motvilligt övertalas.
Han gav dem sitt visitkort.
"Är det något så bara ring. Om ni vill bli hemkörda senare eller något. Jag är
så orolig för er."
Tanja tackade men sade att de klarade sig fint nu. Hon ledde Johan in i
akutmottagningen. Mannen i bilen körde inte iväg förrän han hade förvissat
sig om att de hade gått in genom dörrarna. När Tanja såg bilen rulla iväg
vände de om och gick ut i regnet igen.
Kapitel 34
Professorn satt med huvudet nedsjunket i armarna. Framför sig hade han en
tom kaffekopp och massa kladdpapper och datautskrifter.
"God morgon professor Schröder", sade en morgonpigg Renate och skakade
sitt svarta privata paraply som hon hade varit tvungen att ta med sig i morse.
"God morgon", sade professorn trött utan att lyfta blicken.
"Vad trött du verkar!"
"Renate, när gick du och Axel härifrån igår natt?"
"Det var lite efter klockan ett. Det vet du ju själv, jag körde ju dig hit den
sista biten."
"Jo jag vet, men vad var klockan då?"
"Tja, jag tror jag lämnade byggnaden lite över ett."
"Kolla här", sade professorn och räckte Renate en datautskrift som löd
"Inloggning 28/10 kl 12.06: Sluss 7. ID: anonymous.go.berlin.de"
"Sluss 7 igen", sade Renate, "jag fattar inte varför alltid just sluss 7 sätts på."
"Inte jag heller Renate."
"Vi hade problem med sluss 7 under vårt pass också, men när vi gick ner i
källaren hittade vi inget mystiskt. Gick Klemens också ner och kollade i
källaren?"
"Vet inte, Renate, Klemens är försvunnen."
"Va? Sedan när?"
"Sedan du lämnade honom här igår kväll. Jag har efterlyst honom."
"Menar du att han har blivit överfallen och ivägsläpad?"
"Jag vet inte Renate", sade professorn gnuggade sina trötta ögon. Det märktes
att han hade haft en kämpig natt. "Jag vet inte, men det verkar så."
"Har du talat med kommissarie Koch?"
"Jag talade med honom precis. Han sade att historien strax skulle vara över.
-166-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
De har hittat Lotus och kommer att gripa honom idag."
"Tänk om den där Lotus eller någon annan i ARA gjort något med Klemens."
"Vi får hoppas på det bästa. Men det är strax över och när de får fast Lotus
kanske han kan berätta vad de gjort med Klemens."
De hörde hur ytterdörren öppnades. Det var Axel, som skyndade sig snabbt
in för att komma i skydd från ovädret. Ytterdörren blåste igen med en smäll
innan Axel hann stänga den.
"God morgon, har ni haft en trevlig natt, professorn?", sade Axel glatt.
Kapitel 35
"Ni är sena", sade Gödel, som stod i entrén på konkursboet VOSM.
"Ursäkta", sade Johan, "men vi har varit lite upptagna. Jag mådde lite
krassligt."
"Du är fortfarande inte bra", tillade Tanja.
"Det är bara skrubbsår Tanja, inget farlig", svarade Johan.
"Är ni färdiga?", frågade Gödel otåligt.
"Vi är det, men frågan är snarare om du kan undvika att krascha denna
gången?", sade Tanja syrligt.
"Mycket kul", sade Gödel föga roat, "nu kör vi igång direkt. Vi går dit där ni
mötte monstrena innan och kollar om det finns några av dem som beger sig
till andra baser."
"Du får det att låta så lätt. Det märks att du inte varit där innan", sade Tanja.
"Jag förstår att ni är oroliga efter vad ni har varit med om. Därför får vi
skydda oss lite bättre. Jag föreslår att Johan loggar ut och bevakar er så att
inga ROV:ar kan anfalla er utan att Johan först hinner se det."
"Det låter som en förbättring", sade Johan, "du själv då?"
"Tack för engagemanget, men du behöver inte oroa dig över mig. Jag klarar
mig. Logga du bara ut, så ordnar sig allt."
Tanja vände sig mot Johan.
"Håll i mig hela tiden Johan. Så länge du håller i mig vet jag att det inte är
någon fara."
"Det ska jag göra", sade Johan och tryckte Tanjas hand.
Sekunden senare försvann trycket från hans hand i Tanjas då Johan hade
loggat ut. Strax därefter kände Tanja Johans hand på sin axel. Tanja tog hans
hand och flyttade den ner till sin midja.
"Är han klar?"
Tanja nickade.
-167-