Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Efter lite letande hittade han sin kupé. Hans tre medresenärer satt redan på
sina platser. Bredvid Johans säte satt en svart kille och mitt emot satt en
knubbig asiatisk tjej och en fuskblond dam i mogen ålder. Hela jorden var
representerad. Ingen verkade känna varandra. Johan hälsade, öppnade sin
väska och drog ut sina VR-glasögon, ena VR-handsken och en Coca Cola.
Han öppnade luckan till bagagehyllan, tryckte in sin ryggsäck och stängde
luckan. Sedan satte han sig till rätta på sitt breda, sköna säte och pluggade in
sina glasögon och handske. Han lutade stolsryggen så att han satt skönt
bakåtlutad. Äntligen kunde han slappna av! Han öppnade Coca Cola-burken
och drack njutningsfullt hela burken på en enda gång. När han hade druckit
klart gjorde han ett misslyckat försök att ljudlöst rapa i smyg, vilket
upptäcktes av den knubbiga tjejen mitt som fnissade till. Johan log generat
tillbaks och satte sedan på sig VR-glasögonen. Han bläddrade igenom
menyerna och valde "SVT:s nyhetsprogram Rapport, senast uppdaterad
11.10", d.v.s. 8 minuter gammalt. Johan klickade på programmet, den långa
versionen, men fick bara "File Not Found" som svar. Han klickade på den
näst senaste upplagan av Rapport med större framgång. En tågvärdinna kom
in och kollade att allt stod rätt till. Mest kom hon nog in för att le åt de nya
medresenärerna. Tåget började röra på sig samtidigt som det första
nyhetsinlaget visade en LO-arrangerad missnöjesdemonstration i Göteborg.
Strax avbröts nyhetsinslaget av lokförarens välkomsttal till de nypåstigna.
Den bildsköne och solbrände lokföraren trädde i VR-glasögonen i sin
tåguniform och började tala:
"Välkommen ombord ...(paus)...Johan... på din färd med HansaExpress på
sträckan ...Lund-Berlin... Färden kommer att ta ...fyra... timmar och ...fyra...
minuter, vilket ger en beräknad ankomst i ...Berlin... klockan ...16.29... Jag
hoppas att du har kommit väl tillrätta och har hittat de rekreationsmöjligheter
som vi har att erbjuda. Tveka annars inte att ta kontakt med din tågvärdinna
eller bläddra dig igenom de olika menyerna i vår Infobar. Annars ...Johan...
så kan du alltid nå mig direkt på min personliga kod "lokis". Jag hoppas du
får en angenäm resa med oss på HansaExpress."
Lokföraren, som av någon anledning såg ut som den kände norrbottniska
skådespelaren Henrik Al Askary avslutade med ett Colgate-leende och en lätt
blinkning mot Johan. Nyhetsbilderna från LO-demonstrationen fortsatte så
fort Henrik Al Askarys ansikte hade försvunnit.
"Det är så jäkla orättvist", förklarade en fackledare på makrillstänkande
göteborgska.
Tågdunket fick Johan att slumra någon minut senare precis innan han fick
veta svaret på journalistens utredande fråga: "Vad tycker du om direktörernas
löner?"
Trettio minuter senare vaknade Johan upp när tåget saktade in mot
-18-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Köpenhamns Huvudbangård. Hans VR-glasögon hade trillat ner på sniskan.
Med ena ögat såg han hur den lilla knubbiga tjejen och tanten satt och
pratade mitt emot medan han i sitt andra öga, som fortfarande var täckt av
VR-glasögonen, kunde se det sista Rapportinslaget, där de frågade en
handfull folk på gatan om de tyckte bäst om hög eller låg arbetslöshet. Johan
tog av sig sina glasögon och lutade tillbaka stolen ännu mer.
Nu skulle han studera tre år i Berlin vid TU, Technische Univsersität Berlin.
Han hade redan läst de första två åren i historisk rekonstruktion på distans
där vissa kurser hade hållts på Lunds Universitet (Lunds Universitet ingick i
samma studentutbytesnätverk som TU Berlin). Han hade hela tiden varit
inskriven på TU och hade följt de flesta föreläsningarna, och därigenom lärt
känna ett antal personer från föreläsningar och grupparbeten, men inte
speciellt många eftersom den något sterila VR-uppkopplingen ledde till att
det tenderade att bli mer prat om nytta än nöje. Tyska hade han regelbundet
pratat i två år så det flöt fint. Hans sociala liv hade han haft i Lund och det
var således nationerna som VG, Helsingkrona, ÖG som han hade slått runt på
kvällarna. Nu skulle hans tudelade liv ta slut och det var dags att skaffa sig
ett socialt liv på plats. Han såg fram mot att prova på Berlins nattliv, umgås
med de kursare han kände och skaffa sig nya polare. Framförallt såg han
fram mot att träffa de han kände bäst i Berlin, nämligen Lotus och Jörn. Båda
två hade börjat plugga samtidigt som honom för två år sedan, fast de hade
hela tiden läst i Berlin. De var för övrigt riktiga infödda berlinare. De hade
båda ganska bra utseende så det kände nog en hel del tjejer, tänkte Johan.
Skulle bli intressant att se hur det var att gå ut med dem och inte som vanligt
bara sitta och snacka skit, vilket de brukade göra på skolans virtuella café.
Jörn såg mest ut som en rockkille från 1950-talet med jeans och slickat svart
hår. Han var lite småknäpp, men ganska kul. Lotus var mer sober och liknade
nästan på pricken Clark Gable. Av någon anledning kallades Lotus för Geten
ibland, men varför visst inte Johan för han såg verkligen inte ut som en get.
Vad hade förresten Lotus menat med det där "En själ kan ha många
ansikten"? Svaret skulle komma imorgon hade han lovat och det skulle bli en
överraskning. Johan slog undan tanken. Han fick bärga sig till imorgon. Det
var inte möjligt att gissa sig till vad något så flummigt skulle kunna vara. Det
skulle bli vansinnigt kul att komma till Berlin iallafall. Det var ju inte vilken
stad som helst, utan en världsstad.
Han somnade till slut in igen. Denna gången sov han hela vägen medan tåget
susade snabbt fram över Danmarks slätter, över Fehmarbron och intill
Hamburg stad. Därefter sov han som en stock den sista biten till Berlin.
Tåget började sakta in vid Berlins förorter en dryg timme efter de hade
-19-