Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Du har inga småpengar kvar förresten, för dem tog jag redan innan", sade
samma kille som tydligen var på skämthumör, "och du hade inte mycket
småpengar heller för den delen så det är ingen fara. Snorungen, som
stampade på din hand gav dig inga mynt för sveda och värk. Jag vet, för jag
kollade för jag tänkte sno dem också."
Den gamle mannen började försöka resa på sig. Han ville inte ligga kvar här
längre om folk stampade på honom och snodde hans pengar. Han satte sig
upp och tittade sig yrvaket omkring. Långsamt tog han upp sin gula mössa ur
fickan och satte den på huvudet lite tafatt på sned. Därefter reste han sig upp
på ostadiga ben. När han hade lyckats komma upp stod han kvar och
balanserade osäkert likt ett nyfött rådjursbarn, även om gullepluttfaktorn var
ytterst låg. Den väderbitna mannen tog sin friska hand och drog ner sin gula
mössa över öronen så att den satt lite stadigare på huvudet. En liten fläck
trädde fram på hans vänstra byxben. Det var en blöt fläck som växte sig
snabbt större.
"Vilket svin!", ropade hans själsbroder, "Gubben pissar på sig!"
Efter uträttat behov började han gå sakta längs kanten av Humboldt Hafen för
att hitta något ställe där han kunde få vara i fred.
Kapitel 6
"Kul va Johan", sade Jörn och slog Johan lätt i huvudet. Denna gång hördes
inget metallljud eftersom de var tillbaka i Lotus lägenhet i Zehlendorf.
"Jag kan inte fatta att du aldrig kört ROV:ar innan. Du som nästan har
personbästa i Sarajevo Snipers", fortsatte Jörn retsamt.
"Jag har inte hunnit helt enkelt. Men det måste ha kostat en hel del."
"Inte så farligt, det bjuder jag på", sade Lotus och log brett.
Johan undrade om Lotus verkligen hade betalat eller mest knepat och knåpat
som vanligt. Det var en kontrast att se den bleka klena Lotus i verkligheten.
Särskilt med tanke på hur Johan hade känt honom i två år.Så fort de kom ut
på nätet dock var han den självklara auktoriteten, den store virtuosen, gurun.
Nu tillbaks i verkligheten var han blek och spenslig. Han såg nästan sjuk ut.
"Vad tyckte du?", frågade Lotus och tog upp inhalatorn ur fickan.
"Skitfräckt", svarade Johan entusiastiskt.
"Jag skulle vilja säga enbart fräckt", sade Lotus, "om du vill se något
skitfräckt kan jag visa dig det också". Han stoppade tillbaka inhalatorn i
fickan efter en kort inandning.
"Visst", sade Johan och var helt upprymd över att strax få se ytterligare en
-42-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
nyhet. Som sann nätentusiast var han väldigt svag för nyheter.
"Okej, men vi måste vänta till klockan sju", sade Lotus, "vad är klockan?"
"Två minuter i sju", svarade Johan.
"Ojdå redan?", sade Lotus förvånat, "på med glasögonen, vi kör direkt.
Skynda er så att vi inte missar det. Nu är det jag som styr, ni hänger bara med
och tittar. Det du nu skall få se Johan är inget vanligt folknöje. Nu skall du
helt olagligt få njuta av det senaste och hottaste inom branschen."
Lotus kopplade upp sig mot en öppen VR-databas i Reinicken Dorf i
nordvästra Berlin. Det var ett vanligt V-café med ett fyrtiotal personer
närvarande.
"Håll i er nu, klockan är sju", sade Lotus och knackade in lite olika koder,
varpå allt blev svart. Johan vände sig runt om, men kunde inte se någonting.
"Mycket imponerande", mumlade Johan syrligt.
Plötsligt sken allt upp och den svarta färgen blev istället mörkblå för att
övergå till svart längre bort dit ljuset inte räckte. Oavsett åt vilket håll Johan
tittade åt kunde han inte se var ljuset kom ifrån. Det verkade komma från
dem själva, från den punkt där de verkade sväva. I strålkastarljuset flöt små
partiklar runt och nedanför såg han en sandbotten breda ut sig.
På avstånd hördes ljud svaga ljud som lät som valars signalläten.
"Det ser ut som vatten. Dyker vi på riktigt, är detta också en ROV?", frågade
Johan.
"Nej, det är inte på riktigt utan en rent virtuell miljö."
"Vad är det som är fantastiskt med det då?"
"Vänta och se..."
"Titta nedåt nu Johan", sade Jörn.
I sanden virvlade ett stim decimeterlång fiskar än hit än dit. Alla följde en
ledarfisk på ett långt led med fyra, fem fiskar i bredd. Ledarfisken åkte i
sicksack som om den letade efter något på havsbotten. Till slut dök den rakt
ner i sanden. En krabbliknande varelse, med knytnävstjock kropp försedd
med tiotalet stirrande ögon, for upp ur sanden och försökte fly på sina långa
många smala ben. Ledarfisken följde efter och började sima i cirklar runt den
med alla andra fiskar efter sig på släp. Den spindelbesläktade krabban stod
blick still medan fiskstimmet simmade runt den som indianer på krigsstigen.
Plötsligt dök ledarfisken ner mot offret och alla andra fiskar följde efter.
Spindeldjuret försvann i ett moln av fiskar, som alla försökte slita åt sig sin
del av den. En dryg halvminut senare var det över och de sista benen och
ögonen var uppätna. Fiskarna simmade vidare efter sin ledarfisk bort i
mörkret och kvar låg bara spindelns hårda tomma kropp kvar med runa små
hål där ben och ögon en gång hade suttit.
"Vilken smaklös show", tyckte Johan.
"Detta är ingen show, det är verklighet. Vi är nu mitt inne i WeAreVR:s
-43