Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Okej", sade professor Schröder nästan viskande, "klockan är sju. Var
beredda."
Sekundvisaren hade precis passerat 12:an på Schröders armbandsur då ett
meddelande ploppade upp på Axels skärm.
"Vad i hela friden är detta?", utropade Axel frustrerat.
"Vadå Axel?", sade Schröder, "vad är det?"
"Inkräktaren är här, här i sluss 4, men..."
"Men vad då? Ut med det!", sade Klemens.
"Skynda dig!", fyllde Renate i.
"Inkräktaren är osynlig. Det finns ingen som loggade in runt 19.00 genom
sluss 4 som stämmer in på signalementet."
"Jaja, då har han väl inte kommit än bara", svarade Renate.
"Nej, nej, det är inte så", sade Axel, "identifikationsprogrammet har noterat
att aktiviteten har ökat med precis så mycket som är signalementet för
inkräktaren på den här tidpunkten, men det finns ingen som för tillfället är
uppkopplad med sluss 4 som stämmer överens med signalementet."
"Är du säker? Tittar du rätt?", sade Renate.
"Jo, jag tror det."
Axel knappade på sitt tangentbord och testade olika varianter av samma
signalement.
"Klockan är 19.04 nu, vi har sex minuter på oss att lösa gåtan", harklade sig
professor Schröder, "Axel, sök efter var i minnet aktiviteten pågår som
motsvarar signalementet."
"Okej", sade Axel och började knacka på tangentbordet.
Efter ett tag fick han fram något:
"Jag har något här nu, något mycket märkligt. Det är ett program i EcoSea
som skickar information till en server som ligger utanför EcoSea."
"Var? Skynda dig, klockan är 19.06", meddelade Renate stressat.
"Okej här är destinationen Renate", sade Axel rappt, "det är ett V-café:
vcafe.berlin.de"
"Okej jag loggar in mig där", svarade Renate.
Axel lutade sig bak och pustade ut. Han hade gjort sitt. Nu hängde det på
Renate.
"Klemens", sade professor Schröder, "försök kolla programmet i EcoSea vad
den skickar för information."
"Okej. Men jag vet inte om jag hinner, klockan är 19.08."
"Jag är inloggad i V-cafét. Jag kör identifikationsprogrammet", rapporterade
Renate.
Klemens och Renate satt och knackade på sina tangentbord så fort som
möjligt. Ofta slog Renate fel i stressen och fick skriva om kommandona på
nytt. Sekundvisaren passerade 12:an och nu var det mindre än en minut kvar
-62-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
innan aktiviteten förväntades upphöra.
"Här har jag hittat något", sade Klemens, "det har vårt aktivitetsmönster.
Märkligt jag fattar ingenting. Jag skall försöka se exakt från var i EcoSea
programmet finns."
"30 sekunder kvar!", ropade Axel som satt och stirrade över axeln på Renate
som frenetiskt knackade vidare.
"Jag har hittat mottagningsdestinationen, men jag hittar inga inkopplade..."
"15 sekunder kvar."
"Okej jag har hittat var någonstans programmet hämtar information i
EcoSea!", ropade Klemens.
"Jag förstår inte", sade Renate, "det finns inga mottagare här på V-cafét.
Inget som sparas, ingen som är inloggad."
"Klockan är 19.10", sade Schröder.
"Satan, aktiviteten upphörde", sade Renate besviket.
"Där hade vi vår inkräktare vi sökte iallafall", muttrade Schröder medan han
tittade på sin klocka. "Okej gott folk, nu måste vi tänka efter. Vad i hela
friden var det som hände?"
"Ingen var inloggad i sluss 4, utan informationen sändes ut av ett program
som ligger inuti EcoSea. Det verkar bara vara fråga om enkelriktad
kommunikation. Programmet skickar information ut från EcoSea och skickar
det vidare till V-cafét."
"Informationen skickades till en speciell minnesarea i V-caféts dator",
fortsatte Renate, "som inte hade med själv cafét att göra. Man måste vara
inloggad på basen och läsa av exakt detta minnesutrymme för att få se den
information som sändes ut. Idag fanns ingen som läste tyvärr. Tydligt var
däremot att denna plats var vald för att inte upptäckas. Det var på ett V-café,
men på en minnesarea otillåten för besökare. För att ta sig dit måste man
medvetet lyckas ta sig förbi vissa hinder."
"Och enligt vad jag fann", sade Klemens, "så innehöll information som
sändes ut utseendet från en fast punkt på fem meter över havsbotten i
nordvästra hörnet av EcoSea där djupet är ungefär 5000 meter."
"Okej", sade professor Schröder fundersamt, "helt klart har ett program blivit
inplacerat i EcoSeas sluss 4 med uppgift att skicka information regelbundet
till V-caféts dator. Vi tar nu bort programmet ur slussen och på så vis
kommer vi inte att ha några fler läckor där. Men varför vill man se hur det ser
ut just på 5000 meters djup i ena hörnet av EcoSea?"
"Jag tror att det handlar om spioneri", sade Renate, "de vill kolla vad som
händer i EcoSea helt enkelt."
"Det är en troligt teori Renate", sade professor Schröder, "jag tycker vi
placerar ut en detektionsboj i V-cafét så nästa gång förövaren kommer dit så
meddelar detektionsbojen oss."
-63