Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
svartvit, men det är mindre viktigt. Om du lyssnar Johan, så känner du igen
hans röst, eller hur? Det är samma röst och samma Lotus."
"Jo, men jag kan inte fatta det. Lotus, är det verkligen du?"
"Du får vänja dig. Gammal vänskap, i ny förpackning", sade Lotus.
"Din jäkel", sade Johan och lade sin hand på Lotus axel och skakade om
honom.
"Jag har alltid undrat hur en sådan välansad kille kunde vara så obemärkt av
en livstid framför datorskärmarna", Johan.
"Ursäkta, har ni där uppe något ni skulle vilja delge oss andra?", sade
föreläsaren och tittade upp mot det nygamla kompisgänget, som direkt
slutade att tala.
"Nej, nej", sade Jörn snabbt och tillade med svagare röst, "typisk
lärarkommentar."
"Då går jag vidare", fortsatte föreläsaren.
"Nu förstår du kanske varför jag kallas geten?", viskade Lotus och det förstod
Johan direkt. Lotus såg verkligen ut som en vit blek get, men utan horn och
päls.
"...och så börjar vi med själva uppropet: Wilfried Afopa..."
De fortsatte att viska under uppropet och gick sedan ner till det rökiga cafét
för alla histrekare, d.v.s studenter i historisk rekonstruktion. De pratade om
allt möjligt som hade hänt sedan sist. De hade inte hörts på hela sommaren
och hade mycket att berätta, men de återkom hela tiden till Lotus förändrade
skepnad. Johan kunde inte smälta att Lotus under de två år de hade känt
varandra hade haft ett annat yttre. Innan Johan hade anlänt till Berlin hade
han inte ens reflekterat över att han aldrig träffat Lotus och Jörn annat än via
diverse videokonferenser, röst- och videopost, grupparbeten med mera. Johan
hade hela tiden tyckt sig känna Lotus och Jörn bra. De hade arbetat i många
arbeten ihop och Johan räknade Lotus och Jörn till sin umgängeskrets. De
hade inte bara träffats genom skolan, utan även hittat på saker på fritiden
tillsammans. De hade åkt till olika historiska baser, spelat, hängt på V-caféer,
d.v.s virtuella caféer, och t.o.m gått på V-disco, vilket var hopplöst ute
förutom på Star Trek-nostalgifester. Och så plötsligt får han reda på att Johan
har ömsat skinn och bytt yttre. Det kunde Johan inte att smälta.
"Johan, vi har börjat leka med en ny tjänst på nätet som är riktigt rock'n'roll",
sade Jörn och speglade sig i caféts fönsterglas och rättade till luggen .
"Det är ännu mer fascinerande än Jörns Elvis Presley-frisyr", fyllde Lotus i,
vilket fick Johan att skratta till. Jörn såg faktiskt mer ut som Elvis Presley än
som en nutidsmänniska. Det var en gåta för Johan hur man frivilligt ville se
ut så. Okej, för maskerad någon enstaka gång, men inte varje dag som Jörn.
Och framförallt så var det ingen annan på planeten som gick omkring med
-24-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
brylkräm i huvudet längre eller som försökte dansa twist till techno. Jörn var
helt ensam med sin kulturyttring.
"Håna mig bara", sade Jörn, "men jag är säker på att femtiotalet kommer
tillbaka ytterligare en gång. Det har de alltid gjort med jämna mellanrum och
denna gången kommer jag att vara först."
"Vad skall du göra om det kommer tillbaka?", frågade Johan.
"Inget speciellt, men det är bara coolt att man kan säga att man var först med
någonting. Att man inte bara följer modet som alla andra utan att man är
först. Och dessutom tycker jag det är snyggt med kräm i huvudet och
skinnpaj och jeans. Det är klassiskt. Rock'n'roll!", ropade Jörn till och tittade
ut över cafét på de övriga förvånade gästerna, vilket fick Johan och Lotus att
titta förläget ner i bordet i hopp om att ingen de kände skulle se dem. När
Jörn såg deras reaktion skrek han rock'n'roll ytterligare tre gånger och tittade
sedan med ett stort stolt flin på Johan och Lotus.
"Säg till mig när attacken är över", sade Lotus och gömde ögonen bakom
sina magra händer.
"Okej, det är över. Istället för att sitta här och förkovra oss i femtiotalskultur
kan vi väl dra hem till dig Lotus och visa Johan vad vi har roat oss med på
sistone."
"Det låter bra", sade Lotus. Han tog upp inhalatorn med och drog in ett
andetag, höll andan och blåste ut. "Okej vi sticker!"
Ute sken solen och värmde kropp och själ. Jörn slängde av sig sin skinnpaj
och lapade i sig solen medan de begav sig iväg till närmsta U-bahnstation.
Lotus tog på sig sina svarta solglasögon. De åkte till Zoologischer Garten där
de bytte och tog S-bahn söderut längs ringbanan. Lotus bodde i Zehlendorf,
precis på andra sidan jämfört med Johans bostad i Weissensee, vilket var
närmare till TU, men liksom Johans korridorrum långt från centrum.
"På med VR-glasögonen och gör som jag gör", sade Lotus ivrigt så fort de
kom in i hans korridorrum. Rummet var fyllt av gamla och nya datorer
blandat med förlagda underkläder, kurslitteratur och tidningar. De fick lyfta
bort en socka, ett par använda kalsonger och några datortidningar för att
kunna komma åt datorn som visade sig vara klart överdimensionerad för
hemmabruk. Johan fick syn på en CD som väckte hans stora förvåning.
"Är det sant Lotus?", sade Johan och höll upp CD:n, "det står The Complete
Manual på CD:n, är det verkligen sant? Har de äntligen insett att man skall
göra en rimligt stor manual som ryms på en CD istället för en oändlig
megamanual som man bara inte orkar titta på. Det kallar jag verkligen
framsteg."
"Det är inte riktigt så bra som du tror", svarade Lotus, "tvärtom är det är bara
en innehållsförteckning till min dators totala manualsidor. Den innehåller
-25