Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Är den andra Jörn?"
"Räcker rock'n'roll som bevis?", sade Jörn.
"Vilka är dina vänner Tanja?", frågade Lotus.
"Melanie och herr Gödel", sade Tanja och visade vem som var vem.
"Vem är herr Gödel ?", frågade Lotus kallt.
"En journalist vi har samarbetat med."
Lotus stönade.
"Ni är allt bra naiva. Tar ni med alla ni hittar på vägen eller?"
Tanja försökte formulera ett försvar, men hann inte innan Lotus ville prata
igen.
"Så du är alltså Melanie?", sade Lotus fundersamt till piraten med
fotogenlampan.
"Ja."
"Så trevligt. Trevligt att råkas igen."
"Tycker jag med."
Plötsligt hörde Tanja hur Johan skrek hennes namn. Hon lyfte sina glasögon
och såg hur Johan kastade sin väska på en ROV som stod på deras
fönsterbord. ROV:en fick väskan i huvudet, men verkade inte bli så påverkad
av det utan väskan studsade tillbaka mot golvet. ROV:en skrek ett gällt skrik
och tittade på Johan.
"En ROV är i vårt rum", skrek Tanja med VR-glasögon fortfarande uppfällda
i pannan.
"Tanja, vad har den för nummer?", frågade Lotus.
Johan kastade iväg även Tanjas väska, men den träffade ROV:en bara i
bröstet, vilket gjorde om möjligt ännu mindre åverkan. ROV:en slog bort
väskan med armen och tog steget nerför bordet och landade med en dov duns
på golvet.
"Tanja, vad har ROV:en för beteckning", sade Lotus igen.
"DG42", skrek Tanja upphetsat.
Johan reste upp sängen på högkant och tryckte den mot ROV:en så att den
bildade en mur dem emellan. ROV:ens slog ena handen rakt igenom
sängunderlaget och missade precis Johan. ROV:en drog ur handen ur
sänghålet och började ta sig runt sängen. Johan tog sänglampan som stod på
nattduksbordet och viftade den mot ROV:en som om det vore en kniv och
detta en gängfilm. ROV:en följde sänglampans rörelser något förbryllat
vilket fick den att stanna upp en kort stund. Efter ett tag skrek den gällt och
fortsatte att gå mot Johan som fortsatte sin föga imponerande skuggfäktning.
Tanja stod som förstenad upptryckt mot vägghörnan. ROV:en lade upp
ytterligare ett skri och slog bort lampan ur Johans grepp så att den efter en
kort flygtur krossades mot väggen. ROV:en tog ett snabbt steg framåt och
slog till Johan så att han flög baklänges in i hörnan där Tanja stod. ROV:en
-182-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
tog ett steg framåt och slog ett slag mot Tanjas huvud. Men en decimeter från
hennes ansikte tvärstannade ROV:en plötsligt i sin rörelse och blev stående
blickstill som om den förfryst.
"Allt väl?", hördes från dess mun.
"Det var i sista sekunden Lotus", sade Tanja, "verkligen i sista sekunden."
"Lotus, är du tillbaka?", sade Johan förvånat. Han satt ner i hörnan och höll
sig för hakan som ömmade.
"Hur gick det?", hörde Tanja i VR-glasögonen. Det var Jörn som frågade från
skeppet. Tanja sänkte ner sina glasögon från huvudet och lade märke till att
herr Gödels kropp hade sjunkit helt ner under vattnet. Själv hade hon
sprungit iväg några meter på grund av kalabaliken i verkligheten.
"Mår du bra Tanja?", frågade Jörn och tog hennes hand.
"Jo vi klarade oss, båda två. Tack vare Lotus."
Lotus kropp gick fram till en packlår som låg och flöt precis bredvid
Melanie.
"Är inte du intresserad över hur det har gått med Tanja?", frågade Lotus utan
att höja blicken från packlåren. "Hon blev ju trots allt nästan ihjälslagen av
en ROV nyss."
"Det är klart", sade Melanie, "det bara att jag inte har hunnit fråga."
"Men du är hennes bästa kompis. Du borde väl springa fram och krama om
henne och inte vänta på din tur tills Jörn är klar."
Lotus lyfte upp en kofot ur trälåren.
"Jag hörde ju att hon klarade sig så jag nöjde mig med det."
"Det duger inte Melanie, du är inte tillräckligt känslosam.
Lotus slog med full kraft kofoten i Melanies bakhuvud så att skallen
krossades med ett krasande ljud. Fotogenlampan gled ur hennes grepp och
föll ner i vattnet och slocknade. Som en sjösatt ubåt föll Melanies döda VRkropp
ner i vattnet.
"Är du inte klok?", skrek Tanja ut i mörkret, "du dödade Melanie."
"Sansa dig Tanja. Jag slog ihjäl VR-kroppen, inte henne själv."
"Varför det? Hur skall vi nu hitta Melanie?"
"Det var inte Melanie utan ett trick från kommissarie Koch och hans
medarbetare. Det var en falsk Melanie."
"Hur vet du det?"
"Jag vet."
Tanja sade ingenting på en lång stund och ingen avbröt hennes grubblande.
Till Lotus och Jörns förvåning var det inte en gråtmild Tanja som plötsligt
avbröt tystnaden.
"Jag har kollat logglistorna nu", sade Tanja sammanbitet, "det finns en
databas till vilken en stor mängd djur här åker fram och tillbaka till."
"Det behövs inte Tanja", svarade Lotus, "jag har förstått nu var källan är tack
-183