Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
antändas. Spanjoren tittade förvirrat på Jörn.
"Adios amigo", sade Jörn på terminator2-spanska. Sedan blev det svart i alla
fyras VR-glasögon innan de tillsammans började himmelsfärden upp bland
molnen.
Med en smäll slog kommissarie Koch upp Johans dörr och gick in i rummet.
Assistent Gertner följde tätt bakom på släp.
"Han har flytt den jäkeln. Lotus har verkligen kopplat greppet om dem
totalt."
"Ja, verkligen."
Koch gick direkt fram till det öppna fönstret som slog för vinden och tittade
ut varpå han blev genast blev regnblöt. Han kunde inte se Johan någonstans.
"Gertner", sade Koch och torkade bort regndropparna från ansiktet.
"Ja kommissarien?"
"Ring till stationen omedelbart och låt skicka ut order att ta in alla de andra
ungdomarna på förhör omedelbart innan de också hinner fly", sade Koch och
stängde fönstret.
"Skall bli kommissarien."
Kapitel 25
Axel satt med benen upp på kontrollbordet och snackade med Renate över en
kopp kaffe. Det var den första pausen de tog sedan klockan tre i natt då de
hade börjat sitt pass. Från och med nu satt det hela tiden någon i
forskningsgruppen och bevakade att inget nytt intrång skedde, samtidigt som
de undersökte nätet för att hitta källan där utvecklingen pågick av djur smarta
nog att ta kål på Axels vargar. Axel hade tagit Klemens plats som Renates
hjälpreda eftersom Klemens hellre ville knacka ihop ett superprogram som
skulle utrota varelserna en masse. Det var tydligen efter någon idé han fått
när han hade sett en skräckfilm. Samtalsämnet för stunden mellan Axel och
Renate var hur man fixar en tjej. Eller mer specifikt hur Axel skulle göra för
att fixa en tjej.
"Du får helt enkelt vara dig själv", sade Renate, "och om du träffar en tjej
som intresserar dig så får du säga det till henne."
"Jag vill inte vara mig själv", sade Axel, "det har inte gett så stor utdelning
hittills. Hur skulle din idealkille se ut?"
"Min idealkille", sade Renate och log, "det måste ju bli min man givetvis."
"Jag menade inte vem", insisterade Axel, "utan vilka egenskaper skall en
drömkille ha."
-132-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Han skall vara varm, omtänksam och obotligt romantisk", sade Renate och
log, "och så skall han skicka blommor och bjuda på romantiska middagar."
"Är din man så?", frågade Axel.
"Martin? Nej herregud, han är så oromantisk som man bara kan vara. Han har
aldrig någonsin gett mig några blommor."
"Men ändå föll du för honom?"
"Ja men, det är för att han är så rolig, framåt och lite knäpp. Men romantisk
är han inte det minsta."
"Men då är han inte felfri."
"Nej det är han inte, men ingen kille är felfri. Det viktigaste är att de fel han
har är manliga fel."
"Som vadå?"
"Ja att han är för lite romantisk det får man leva med för så är killar, det är ett
manligt fel som man får acceptera. Det är värre om han är för mesig, om det
inte är något go i honom."
"Jag är väl helt enkelt för mesig", sade Axel.
"Inte i dig själv, men du kanske är det när du pratar med en tjej du inte
känner."
"Vad skall jag säga till en tjej då?"
"Säg nästa gång du träffar en trevlig tjej så här: Skulle inte jag kunna få bjuda
dig på en underbart mesig romantisk middag?"
"Varför skall jag säga underbart mesig?", frågade Axel.
"Jo, för det är manligt att tycka romantiska middagar är mesiga. Män är
oromantiska och alla tjejer vet det. I och med att du säger det rakt ut så är det
humoristiskt, lite vågat samt bekräftelse på att du är en kille. Och i och med
att du trots allt bjuder på en romantisk middag så finns det ett litet romantiskt
frö inom dig."
"Så då tror du att med den frasen kommer de tro att jag är en rolig, framåt
karlakarl som kan vara romantisk bara jag vill?"
"Ja precis så", sade Renate och skrattade, "och jag är beviset för att det
funkar. Det var exakt med den meningen Martin bjöd ut mig första gången."
"Intressant! Jag skall prova det nästa gång", sade Axel, "men om det inte
funkar..."
En skrivare skrev ut en rad, vilket fick Axel att tvärt tystna. Renate snurrade
runt ett halvt varv på stolen och tittade på utskriften.
"Inloggning 26/10 kl 8.02. Sluss 7. ID: anonym", läste Renate från pappret.
"Vi stängde ju sluss 7", sade Axel.
"Ja, det gjorde vi, men någon har satt på den igen tydligen."
"Jag fattar inte det här. När sattes den på?"
Renate lutade sig fram och knackade på tangentbordet tills hon fick fram vad
hon sökte.
-133-