Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Nej, men det finns också virtuella händelser nuförtiden. Det finns saker som
växer upp i media, i informationsrymden, men som aldrig har hänt. Ta grejen
med spöktågen i Paris som orsakade massa människors liv. Den händelsen
har aldrig ägt rum. Det förstår alla som inser hur deras datorsystem är
uppbyggt. Om nu plötsligt massa extra spöktåg dök upp på deras skärmar,
skulle de plötsligt leda om tågen till massa andra spår? De har givetvis ett
säkerhetssystem och nödåtgärden är inte att blanda tågen på alla möjliga spår.
Men, metrochefens förnekanden uppfattades som ett försök att sopa allt
under mattan. Ett typiskt exempel på en virtuell låtsashändelse. Ofta händer
det att sådant dyker upp i datorvärlden just på grund av nätverken är en sådan
stor värld och okontrollerad värld. Det blir lite grann som med de gamla
mörka skogarna. När man inte vet hur allt ser ut uppstår massa historier om
hur troll och vättar att springa runt i andra änden av skogen."
"Jag tycker det är intressant det du säger", sade Axel, "men det är ju inget
bevis för att de inte existerar."
"Stämmer, men jag har faktiskt letat reda på ett bevis. Jag har letat reda på
hur ARA föddes."
Lotus laddade ner två tidningsartiklar till cafémiljön och höll upp dem och
visade den för de andra.
"Här är kvällstidningen Berliner Kurir. Här säger polisen att "en grupp kallad
ARA, Atlantis' Republican Army har tagit på sig skulden för dådet" och det
hamnade på första sidan. Här är en liten notis några dagar senare i samma
tidning. Denna gången kom det inte på första sidan utan blev bara några få
rader som berättar att de har gripit personen bakom låtsasattentatet och att det
visade sig vara en kille som slagit vad med sin bror om att lyckas hamna på
första sidan. Allt var ett skämt. Men detta var redan för sent. Samma dag i
kvällstidningen BZ pratar man om "terroristgruppen ARA" och ingen notis
tas om det faktum att det bara var ett skämt. Så skapades den virtuella
gruppen ARA, som kommissarie Koch flåsar runt för att hitta."
"Jag tror dig faktiskt", sade Axel. "Det låter fantastiskt, men jag tror det är
som du säger, det verkar vara logiskt. En terroristgrupp som inte finns. Då är
den ganska svår att stoppa?"
"Den kommer att finnas så länge den är en händelse i media, sedan kommer
den dö. ARA lever ju enbart på uppmärksamhet, för det är ju dess enda
beståndsdel."
"Kusligt", sade Melanie.
"Om man vill kan man se ARA som ett naturligt fenomen, som en slags
organism. ARA är alltid samma sak även om dess medlemmar, eller celler
om man vill, byts ut. Likaså är det med våra kroppar som byter ut nästan alla
celler under vår livstid, men ändå uppfattar vi det som samma kropp. En
organism består inte av dess komponenter utanför informationen hur dessa
-204-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
komponenter är organiserade. Men alla komponenterna är i sig själv
utbytbara. ARA är ett mänskligt fenomen, men vars väsen inte består av ett
antal individer utan av vår förväntant på hur den skall se ut. Det är ett
modernt troll"
"Okej Lotus det räcker. Jag tror dig", sade Axel, "det börjar bli lite för
filosofiskt för mig nu."
"Jag tror det helt och hållet", sade Johan ursäktande, "men jag undrar bara en
sak till: varför du inte drog i huvudströmbrytaren? Varför började du plötsligt
försöka ta propparna istället? Det var ju dömt att misslyckas."
"Jag vet att det var fel av mig", sade Lotus, "men jag bestämde mig bara
plötsligt för att göra ett försök med att endast stänga av EcoSea 2, utan att
skada riktiga EcoSea. Det hade ju blivit ett ännu lyckligare slut då, men jag
håller med om att det var dumt att ens försöka när vi var omringade av en
svärm ROVar. Men som tur är kom vår hjälte herr Gödel och räddade oss",
sade Lotus och tittade på Gödel. Gödel skruvade på sig medan han pepprades
med beröm från övriga närvarande.
"Jag trivs bättre som hjälte än som uteliggare", erkände Gödel, vilket alla
förstod.
"Jag vill veta en annan sak Lotus", sade Renate, "hur går det mellan dig och
kommissarie Koch nu?"
"Fint, han är fortfarande övertygad om att det är ARA som har gjort det med
Lotus i spetsen", svarade Lotus. "Skillnaden är att jag ser inte ut som hans
Lotus, för han ser enligt kommissarien mer ut som någon åt Clark Gablehållet.
Vi talades vid igår och nu är kommissarien övertygad om att Clark
Gable-kopian har lånat mitt namn och identitet och är på vift beredd att göra
nya dåd. Således har han skickat ut en efterlysning med Clark Gablesignalement,
men jag är inte längre misstänkt."
"Stackars kommissarie Koch", sade Renate.
Johan hörde hur telefonen ringde i sitt rum. Han ursäktade sig för dem andra
och lade VR-glasögonen åt sidan och tog upp telefonluren.
"Var har du varit? Du har inte ringt hem sedan du kom ner till Berlin. Jag har
varit så orolig."
Det var hans mamma som var utom sig av oro efter att inte hört av hennes
son på alldeles för länge.
"Jag är ledsen, men jag har haft så mycket att göra", sade Johan och tittade ut
genom fönstret. Solen sken igen för första gången på länge och solstrålarna
som trängde sig in genom fönstret värmde Johan både inom- och utombords.
"Du sköter väl om dig? Äter du någonting på dagarna?"
"Ja mamma, jag äter. Men kan jag ringa upp dig om tio minuter? Jag sitter på
ett kafé i Wien, men vi skall strax gå."
"I Wien? Vad gör du i Wien? Är du inte i Berlin?"
-205