Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Längs väggarna fanns olika skärmar för att kunna söka efter och visa
information under diskussioner med missnöjda kunder. Under skärmarna
hängde VR-glasögon, med vilka man kunde göra rundvandringar i speciella
områden i shoppingvaruhuset nedan. Anledningen till att man hade bemödat
sig att skapa virtuella VR-glasögon var troligtvis bara för man skulle förstå
när man bytte värld. Johan gick fram och tände ena skärmen och bläddrade
igenom olika bilder och kom till slut fram till översiktsbilden över
shoppingcentret, samma utsikten från fönstret. Nu hade tjejerna försvunnit in
i någon av de många gångarna han inte kunde se härifrån.
När han vände sig om befann han sig plötsligt öga mot öga mot apan. Den
hängde upp och ner i sin svans med sitt ansikte i jämnhöjd med Johans. Apan
väste som en katt och blottade sitt ljusröda tandlösa gap så att man kunde se
änden av dess runda genomskinliga tunga. Johan stod stilla utan att röra sig
som om han hade frusit fast. Apan släppte greppet med svansen och föll ner
på skrivbordet under honom. Den landade nästan helt ljudlöst på alla fyra
benen och ställde sig direkt som en skorpion med svansen i en båge över sin
kropp. Mellan Johan och svansens benklinga var det bara en armslängd,
vilket fick Johan att omedvetet hålla om sin hals som skydd. Apan väste till
på nytt, varpå Johan sakta började backa ut mot utgången. Han lyckades
fjärma sig två meter innan apan med ett språng hoppade till ett närmre
skrivbord och åt därmed upp hela avståndet. Den väste återigen och började
gunga med svansen i sidled likt en tennisspelare som väntar på att ta emot en
serve. I det här fallet rörde sig snarare om att Johans huvud. Johan fortsatte
att backa och kände plötsligt att han hade gått på något. Han förstod utan att
vända sig om att det var disken.
"Kan jag hjälpa till?", frågade kvinnan igen eftersom Johan återigen hade
kommit innanför hennes räckvid.
Apan vände sig mot kvinnan och väste till. Johan utnyttjade snabbt att apan
släppte sin uppmärksamhet från honom och hoppade över disken. Han sprang
snabbt nerför trappan och ut genom dörren. Väl ute i entrén lutade han sig
mot kontorsdörren för att hindra att apan skulle kunna ta sig ut om den skulle
försöka det. När han hade lugnat ner sig kände han att han var tvungen och
gå på toaletten. Han lyfte av sig VR-glasögonen och kollade på datorsalens
väggklocka och såg att den var lite i tolv på kvällen, vilket innebar att han
suttit redan flera timmar här på TU. Regnet, som aldrig ville ta slut,
smattrade mot källarfönstrena. Han låste skärmen och lämnade datorsalen.
Efter ett snabbt toalettbesök skyndade han sig tillbaka till datorsalen. På
vägen tittade han in i genom glasdörrarna till de övriga datasalarna och såg
att det var ungefär halvfullt. Plötsligt såg han några personer som han kände
väl igen. Han slog koden så att glasdörren öppnades med ett klick och gick
bort till de två tjejer han såväl kände igen. Han lade en hand på varderas axel,
-148-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
vilket resulterade i två kvinnliga gallskrik. Tanja och Melanie slet samtidigt
av sig sina VR-glasögon.
"Johan!", ropade Tanja överlyckligt och hoppade upp och kramade om
honom.
"Du hade väl inte behövt skrämmas", sade Melanie, "vi är tillräckligt
uppspelta iallafall."
"Valde du också att fly hit?", skrattade Tanja, "Sådant sammanträffande!"
"Eller brist på fantasi", muttrade Melanie.
"Jag satt i grannsalen här och fick syn på er när jag hade varit på toaletten."
"Har du hittat något?"
"Jag har hittat apan! Han var på kontoret och var ganska aggressiv."
"Kan ni vara tysta?", frågade en fet kille med med stora tjocka glasögon och
finnig panna. Jag håller på med ett program som skall vara klart tills
imorgon."
"Stressa inte upp dig killen", sade Melanie irriterat, "du har hela natten på
dig. Kolla här vad vi har hittat Johan", fortsatte hon och räckte över sina VRglasögon.
Killen hon hade snoppat av blev sur, men vågade inte säga
någonting till svars. Han hämnades i smyg genom att döpa en av sina
programvariabler till Idiot.
Johan tog på sig glasögonen och fann sig stående i en av gångarna i
shoppingcentret där temat tydligen var träd. På båda sidor hade han olika
slags träd som fladdrade för en vind som kom från ingenstans. Det fanns
ekar, bokar, björkar i stora och små storlekar och fantasiträd som blinkade,
snurrade och julgranar som spelade julsånger. Dessutom fanns massvis
tillvalsfunktioner som växande träd, årstidberoende träd, fallande grenar, frön
som blev till nya träd. Allt var färdigprogrammerade VR-objekt som man
kunde köpa hem till sin egen virtuella värld och det var inget speciellt med
detta. Men ljudet var märkligt. Hela luften skrek, som av tusentals spöken
som surrade runt. Ibland for en av de osynliga individerna tätt förbi så att det
ringde i öronen. Johan kände hur det kröp inom honom av olust som ljuden
framkallade. Han tog snabbt av sig glasögonen.
"Vad kan det vara för något?"
"Vi tror att det är något nytt slags djur, som har med EcoSea att göra."
"Ytterligare en utvecklingslinje."
"Varför tror ni det?"
"Ingen programmerare skulle skapa helt osynliga VR-varelser. Hade det inte
varit för deras kusliga ljud hade man aldrig märkt dem. Jag har svårt att tänka
mig någon skulle lägga ner tid på att programmera något sådant och sedan
slänga in det bland trädobjekten i ett kursat varuhus."
"Det är sant."
"Du kan väl komma in och sätta dig med oss", sade Tanja.
-149