Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
kan bara minska fenomenens omfattning. I fallet med ARA kommer det att
växa sig större och större. Detta är bara början."
"Vad kommer att hända i framtiden?"
"Jag tror att ARA kommer att ligga lågt ett tag, sedan kommer ARA och
andra liknande organismer tillbaka."
Koch tog en paus i läsandet. Uppenbarligen var Lotus med i ARA och
dessutom högt upp i hierarkin. Koch hade under hans år på polisen noterat
hur ledarna för kriminella organisationer ofta tog den här positionen. De var
kanske, kanske inte, medlem, men hade inte gjort något olagligt.
Organisationen var aldrig en liten ligistliga utan en mäktig armé, folkrörelse
eller ett fenomen. Ledaren hade alltid mycket stolthet för sin organisation och
ville alltid sätta sig i respekt: strax kommer något värre, organisationen
växer, rikt kontaktnät eller brett folkligt stöd. Och fenomenet skulle finnas i
evighet och hade ibland existerat i evighet. Det var ett rätt intressant fenomen
och det var tur att även ledare för ibland fruktansvärt omänskliga
terroristligor hade detta mänskliga drag att framhäva vad man hade skapat
eller chefade för. Det rörde sig om självhävdelse helt enkelt. Tack vare detta
kunde man få reda på organisationens inställning och världsuppfattning. Vem
var fienden i deras värld? Vem skulle straffas och varför? Storleken var dock
omöjlig att få en uppfattning eftersom den alltid överdrevs.
Om man läste Lotus mellan raderna gjorde ARA vad folket önskade, alltså
ett brett folkligt stöd. Nu skulle gruppen ligga lågt ett tag för att komma
tillbaka med ännu större kraft senare, vilket var det vanliga framtida hotet.
Men om man såg tillbaka sedan förhöret hade gjorts fram till nu så stämde
det oroväckande väl. Särskilt med tanke på att läckan i EcoSea hade kunnat
spåras till Lotus själv. Nu var det tydligen dags att ge världen en ny katastrof.
Koch bläddrade igenom en annan hög och tog fram protokollen för förhören
med Lotus fyra olika vänner. Han granskade igenom allas protokoll för tredje
gången denna kvällen. Alla utom Jörn Ökös hade tappat fattningen när de
fick reda på Lotus konstanta ålder genom åren samt att han var med i ARA.
Jörn Ökös hade bara sagt att han inte trodde på det. Han gav ett mycket mer
samlat och insatt intryck. Han hade inte förvånats som om han redan visste
allt. Inget av det som sades på förhöret verkade vara nyheter för honom.
Troligtvis var han också inblandad i ARA fast troligtvis inte så högt i
hierarkin eftersom han inte hade Lotus kunnande. Men de andra tre hade
tappat fattningen. De hade tvekat om det var något de skulle berätta. De hade
under några sekunder haft en inre kamp om vem de skulle lita på. De visste
var Lotus fanns eller iallafall var man skulle få kontakt med honom. Kanske
arbetade de för Lotus fast de inte förstod att de gjorde det? ARA jobbade
alltid på det sättet. De förberedde alltid katastrofer och lät någon annan
ovetandes aktivera den. På så sätt kunde de sopa igen alla spår i lugn och ro
-116-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
långt i förväg. Sedan fick den som satt igång eländet stå där och förtvivlat
förklara att de inget visste. Koch beslöt att han måste hämta in de tre övriga
ungdomarna igen och förhöra dem på nytt. Då kunde han lägga upp alla bevis
på bordet och försöka få dem att inse. Han kunde ta den gamla inspelningen
av bildtelefonförhöret och låta dem se Lotus tala med sina egna ord. Om de
fick klart för sig vem Lotus var kunde de isåfall börja samarbeta. Ett attentat
större än någonsin var på väg, det var kommissarie Koch säker på. Koch
bestämde sig för att spara rapporten som han hade jobbat med hela kvällen
och gå hem och sova på saken. När han klickade på spara dök ett
felmeddelande upp på skärmen: "Fatal Error 1313. Ignorera? Starta Om?".
"Det gör inget, det gör inget", mumlade kommissarie Koch för sig själv,
"dagens operativsystem är kraschsäkra så det är inga problem."
Koch klickade på "Ignorera", men inget hände. Han klickade ytterligare en
gång på samma knapp, men det gav ingen respons denna gången heller.
Tredje gången han klickade på "Ignorera"-knappen så blev skärmen svart.
Kapitel 23
"Jag söker redaktör Farisch", sade den nytvättade alkoholisten vid
receptionsdisken.
Receptionstjejen på Berliner Morgenpost tittade på A-lagaren på andra sidan
disken med suspekt min. A-lagaren hade gamla bruna slitna kläder på sig och
en gul mössa på sned på huvudet och såg dessutom misstänkt blöt ut, som om
han inte hade råd med ett paraply.
"Redaktör Farisch. Jag tror inte han är anträffbar. Kan jag lämna ett
meddelande?"
"Nej, ring upp honom och hälsa att herr Gödel står i receptionen och vill
träffa honom omedelbart!", sade han bestämt och vred ur sin gula mössa,
varpå en liten pöl bildades på golvet.
"Jag kan kolla, men jag lovar inget", sade receptionisten och tittade chockat
på vattenpölen som Gödel precis hade skapat.
"Det är bara vatten", sade Gödel urskuldande.
Receptionissan slog numret utan att låtsas om Gödels sista kommentar och
mumlade i luren så att herr Gödel inte skulle höra. Samtalet avslutades med
"Jag förstår" upprepade gånger.
"Herr Farisch tar emot er i redaktörsrummet. Han sade att ni hittar själv",
sade hon märkbart besviken över att tvingas släppa förbi en sådan oelegant
slusk.
-117