Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
skall. Så fort någon bygger ett program som skall detektera eller skydda oss
från organismerna kommer de att evoluera och klara sig förbi det hindret.
Och resten av världen som inte är uppkopplad på nätverk kommer tack vare
alla ROV:ar vara lika osäker den med. Det är mycket allvarligt och för det
vill jag inte ha skulden. Johan, om vi har passerat Checkpoint Charlie tänker
jag bekämpa organismerna och försöka rädda läget. Det blir i så fall en svår
uppgift. Hjälper du mig isåfall?"
"Javisst Lotus."
"Bra tack", sade Lotus och verkade lättad. Han verkade lite annorlunda idag,
mer känslig, mindre kall. Stundens allvar verkade ligga tungt över honom.
Han verkade inte ha lust att bli syndabocken för mänsklighetens förfall,
vilket Johan förstod.
"Okej, Johan, jag drar nu", sade Lotus och fällde upp kapuschongen över
huvudet.
Lotus sträckte fram sin hand och Johan mötte den i ett handslag.
"Jag hör av mig."
"Lycka till Lotus", sade Johan.
Lotus öppnade dörren, vinkade adjö och smet tyst iväg. Johan stängde dörren
och stod tyst och tänkte ensam i rummet medan regnet trummade mot
rutorna. Han hade aldrig sett Lotus så förut. Johan tänkte på Lotus och hur
han hade betett sig. Han hade varit märklig, men Johan kunde inte sätta
fingret på vad som var annorlunda. Lotus hade varit märkligt känslosam.
Efter ett tag kom han på vad det var för känsla han hade detekterat: Lotus var
rädd.
Kapitel 17
"Var så god och sitt herr Gödel", sade kommissarie Koch och visade med
handen den tomma stolen framför sitt skrivbord.
"Ja, varsågod", repeterade assistent Gertner som stod upp bakom
kommissarien.
"Ni ville träffa mig", sade kommissarie Koch.
"Ja, ni ville träffa oss", påpekade assistenten.
"Ja det stämmer. Efter veckan på sjukhuset mår jag bättre nu. Ja, jag skall
faktiskt försöka hålla mig från flaskan."
"Bra herr Gödel, det tycker jag ni gör rätt i", sade Koch. Han andades tungt.
Det verkade vara konditionskrävande för den överviktige kommissarien att
bara sitta och prata.
-94-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Mycket bra", sade assistent Gertner.
"Tack. Jo, jag har tänkt igenom händelseförloppet och sedan har jag också
läst tidningarna. Det som står i tidningarna stämmer inte."
"Det gör det aldrig herr Gödel. Journalister letar efter uppmärksamhet inte
sanning."
"Ja, journalister letar bara efter sanningen", sade assistent Gertner och
skakade på huvudet.
"Jag sade att journalister INTE letar efter sanningen", sade kommissarie
Koch irriterat.
"Ja just det ja", sade assistent Gertner, "de letar INTE efter sanningen."
"Hursomhelst", sade Koch, "vad är det som ni menar inte stämmer?"
Innan assistent Gertner hann repetera lyfte kommissarie hotfullt sitt pekfinger
för att signalera att assistenten skulle hålla hålla tyst. Assistenten såg lite
förnärmad ut, men pressade lydigt ihop sina läppar.
"Jo att ROV:en bara skulle ha skenat iväg."
"Ja, ja det läste jag också. Quatsch! Vi är övertygade om att ROV:en var
styrd. Ert vittnesmål styrker detta också."
"Jo, jag har tänkt lite grann, jag tror ROV:en var styrd, men inte med total
kontroll."
"Varför utan total kontroll menar ni? För att den gick ner i hamnen? Det kan
mycket väl ha varit medvetet", sade Koch irriterat.
Gödel lade märke till Kochs reaktion. Han hade troligtvis haft den här
diskussionen ett flertal gånger och han tyckte inte om att bli motsagd. Gödel
fortsatte att berätta vad han trodde och hoppades samtidigt provocera fram
lite information från Koch.
"Nja, inte bara det. Men också hur den betedde sig. Den gick rakt på
familjens barnvagn utan att reagera."
Kommissarie Koch tog ett stort bloss med sin cigarr och puffade röken
framför sig.
"Jag förstår vad ni menar herr Gödel, men allt detta kan förklaras med att den
som styrde ville få det att se ut som om ROV:en skenade. Den välte en
barnvagn och sedan rakt i ner i hamnen med dig som åskådare. Ni var de
enda personer som befann sig vid hamnen och ni blev alla mer eller mindre
pågångna av ROV:en. Den som styrde sökte uppenbart uppmärksamhet."
"Varför skulle någon offra tid på något sådant", svarade Gödel rappt med ett
litet retligt leende.
"Ja inte jag herr Gödel, men detta är inte den enda händelsen. Den senaste
månaden har vi fått anmälningar på fem skenande ROV:ar, ett tiotal
databaser har registrerat inträngningsförsök och uppskattningsvis är mängden
virus tredubbelt så hög som normalt. Och ROV:arna och intrångsförsöken
har ett gemensamt: det måste vara någon bakom dem."
-95-