Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Lotus hann bara stå några korta sekunder framför proppskåpet innan han blev
helt omsluten av ROV:ar som pepprade honom med slag. Lotus trillade ner
på marken medan slagen fortsatte. Johan förlorade Lotus ur sikte bakom
muren av ROV:ar styrda av vredgade främmande varelser.
Tanja reste sig upp och kastade sig mot ROV:en som just var i färd med att
angripa Johan. Hon fick grepp om dess hals och blev hängande på ryggen.
ROV:en skruvade på sig och slog bakåt med sina armar, men kunde inte
komma åt henne. Tanja tog tag om ROV:ens haka och böjde huvudet bakåt.
ROV:en slog bort hennes hand från sin haka varpå Tanja förlorade greppet
och damp ner på golvet. Den ilskna fjärrstyrda roboten vände sig och slog
efter Tanjas huvud, men hon lyckades undkomma slaget genom att kasta sig
bakåt. ROV:en slog på nytt, men återigen undkom hon genom att ducka. Hon
tog sig snabbt upp på benen och hoppade upp på fönsterbänken.
"Lotus, din idiot!", skrek Johan.
Återigen närmade sig ROV:en för att oskadliggöra henne. Tanja hoppade på
ROV:en, men fick inget grepp utan föll ner på marken vid ROV:ens fötter.
ROV:en höjde ena foten för att krossa Tanjas vackra ansikte.
"Spruta", skrek Jörn varpå han och professorn sprutade allt vad de kunde på
de invällande ROV:arna.
ROV:arna gjorde ingen paus eller såg ut att ta skada av skummet som spreds
över dem. De fortsatte att närma sig samtidigt som allt fler vällde in i
rummet. Jörn slutade att spruta och greppade istället om sin brandspruta som
ett slagträ. Han tog ett snabbt steg fram mot den närmsta ROV:en och slog
till den i huvudet innan den hann skydda sig med sina armar. Den tog ett steg
åt sidan för att upprätthålla balansen, men verkade annars oskadad.
Professorn och Jörn backade allt närmare Lotus samtidigt som de vevade
hotfullt med brandsprutorna för att hålla ROV:arna på avstånd.
"Jag hoppas de är framme väldigt strax", muttrade Jörn.
Johan fick ett slag på vänsterögat så att det krossades. ROV:en som hade
utdelat slaget var den numera enögda ROV:en som han hade styrt först när
han kom in i datorrummet. Lotus gick inte att se, men han var någonstans i
högen av ROV:ar vid proppskåpet. Plötsligt blev Johans före detta ROV helt
stel. Den reste sig upp och vände sig mot proppskåpet.
"Bra Lotus!", skrek Johan.
"Jag är inte Lotus", svarade ROV:en och gick med raka steg mot elskåpet.
Den studerade snabbt skåpet innan den satte handen på huvudströmbrytaren
och stängde av allt.
-196-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
Det blev helt svart i Johans glasögon. Han lyfte på dem och fick se en stor
bronsfärgad ROV framför sig som sotd på ett ben med ena foten över Tanjas
ansikte. Tanja knuffade till ROV:en som vällte med ett brak likt en
Leninstaty efter murens fall. Rummet var totalt massakrerat, fylld med
möbelvrak och glassplitter. Johan böjde sig ner och omslöt Tanjas ena hand
med sina båda händer.
"Vänskapens hamburgare", sade Johan och tittade Tanja djupt in i ögonen
och log.
"Är det över?", frågade Tanja.
"Ja, det verkar så", sade Johan.
"Vilket radarpar vi är!", sade Tanja och log.
"Ja, det är vi verkligen", svarade Johan och strålade tillbaks.
Tanja var helt rufsig och hade lite skrubbsår på kinden fast inget allvarligt.
Från hennes underläpp gick en liten rännil torkat blod. Hon omfamnade
Johan och han kramade henne hårt tillbaka. Efter ett tag övergick kramen
plötsligt i en intensiv och efterlängtad kyss som aldrig ville ta slut.
"Sluta hångla Johan", hörde han Lotus protestera i sina VR-glasögon. "Du
har inte kopplat ur dig Johan, din ROV håller på med live show här!"
Johan struntade i Lotus och fortsatte att kyssa Tanja för allt han var värd
Kapitel 41
Larmet ringde fortfarande när de två ROV:arna kom upp ur källaren som
Lotus och Johan hade använt för att gå ner i källaren. I sitt sällskap hade de
två människor: Renate, som gick av sig själv och Axel som stödde sig mot
ROV:arna för att kunna gå. De såg ut som fyra förstavärldskrigssoldater som
kom tillbaka från skyttegraven. För att ta sig fram fick de kryssa mellan alla
de stela ROV-statyerna som hade tills nyligen styrts av organismer på
EcoSea 2, men som nu hade gått hädan på grund av tillfälligt strömavbrott.
Professorn sprang emot dem och kramade om Renate som begravde sitt
ansikte i hans axel. Hon verkade helt slut, men glad och lättad att allt var
över.
"Hur är det med dig, Renate?"
"Det är bra. Axel är skadad, men det är inget livshotande."
"Har ni ringt ambulansen?"
"Ja vi gjorde det på vägen uppför trappan. De är på väg."
"Johan, hur gick det med dig och Tanja?", frågade Jörn den ROV som Johan
hade styrt innan.
-197-