Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
varandra in i sina stela piratansikten och skrattade.
"Hur går det", skrek Gödel för att överrösta dånet från stormen.
"Bara bra", skrek Tanja till svar.
Sekunden efter att Tanjas ord hade ekat klart över entréplanet och alla hade
vänt sina huvuden mot henne, krossades glasrutan när ROV:en steg in. De
som var nära rutan skrek till och rekylerade sig snabbt från det sönderslagna
fönstret. ROV:en stod kvar ett steg in från den forna glasväggen och
studerade omgivningen i jakt på det den sökte. Regnet blåste in i vindpustar
genom det nya hålet. ROV:en fick syn på den teleautomat den sökte.
Glassplitter krossades till sand under ROV:ens tunga fötter när den med
bestämda steg närmade sig Johan och Tanja. Folk vek undan likt havet gjort
för Moses en gång för länge sedan. Johan ryckte tag i Tanja, som tittade upp
och fick se ROV:en som störtade fram mot dem.
"Vi ses här om två timmar", sade Tanja till Gödel och loggade ur genom att
rycka ur sina glasögon.
De började springa genom folkhavet och knuffade på de blockerande
människor som skrek okvädningsord efter dem, vilket de tvärt slutade med
när ROV:en passerade förbi på samma sätt sekunden efter. ROV:en var
snabb mycket tack vare att folk hoppade till sidan så fort den kom nära. Den
måttade sitt första slag mot Johan, men den missade med en decimeter.
"Mamma, kolla Robocop!", skrek en tioårig pojke och steg ut mitt framför
ROV:en precis efter att Johan och Tanja hade passerat honom. ROV:en
svarade med ett gällt skrik och vevade till pojken med utsidan av arm så att
pojken flög en meter innan han landade på ändan i sittande ställning på
marken. ROV:en fortsatte sin väg efter Johan och Tanja, men avståndet hade
ökat nu.
"Jävla Robocop! Robocop är en skitfilm!", skrek killen ursinnigt efter
ROV:en medan tårarna rann nerför hans kinder.
Johan och Tanja sprang igenom folkhavet tills de kom till en utgång längre
bort. De störtade ut i regnet och tittade sig om ute på gatan för att åt vilket
håll de skulle fly. ROV:en hade fortfarande inte kommit ut ur byggnaden.
"Vi springer till U-bahnstationen där borta", sade Johan.
Bakom dem krossades en glasruta och ROV:en kom ut precis där de nyss
hade stått. De sprang så snabbt de kunde och folk vek åt sidorna för att slippa
bli påsprungna av de flyende paret, men det var många som inte såg dem
komma på grund av att deras paraplyer skymde sikten. ROV:en följde efter.
De störtade ner för U-bahnnedgångens blöta trappsteg och de hörde hur
ROV:en skrek inte långt bakom dem. När de kommit helt nerför trapporna
stannade de runt hörnan och lyssnade för att höra om ROV:en kommit efter.
De hörde hur den skrek en gång till, men denna gången kom ljudet längre
-170-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
bortifrån. Den hade inte sett att att de hade sprungit ner i U-bahnstationen.
De hade klarat sig för denna gången. Johan torkade sig i ansiktet med ena
handen.
Kapitel 36
Assistent Gertner vände sig om till kommissarie Koch, som stod och tittade i
en kikare. Båda var klädda i polisens gröna regnställ, vilka effektivt höll ute
de nedstörtande regndropparna.
"Vi är klara för insats kommissarie Koch", sade assistent Gertner.
"Bra", sade Koch utan att lyfta blicken från kikaren.
Han spanade in mot ett studentrum på första våningen i studenthemmet i
Zehlendorf. Han kunde se lite suddigt genom det nedregnade fönstret hur en
person stod i bortre hörnan av rummet. Av hans armrörelser kunde man se att
han höll på att köra VR. Det gick inte att se vem det var, eftersom personen
var iklädd rock och hatt och hade hela tiden ryggen mot fönstret, precis som
om personen ville försäkra sig om att inte bli sedd. Men Koch förstod vem
det var.
"Nu är du fast Lotus", mumlade han.
"Ja, nu är han fast", sade assistent Gertner exalterat.
"Är Grupp A vid hans dörr och grupp B beredd att skära av flyktvägen vid
fönstret?"
"Ja, precis som planerat."
"Bra, då kör vi igång."
Assistent Gertner drog kort efter andan innan han lyfte upp walkie-talkien.
"Grupp A och B sätt igång. Grupp A, gå in. Grupp B, spärra flyktvägen."
"Grupp B uppfattat."
"Grupp A uppfattat. Vi går in."
Tre poliser i antiterroristmundering hoppade ut ur en skåpbil framför entrén
på studenthuset där Lotus bodde. De var iklädda svarta hjälmar med svart
visir och hela kroppen var täckt med svarta skottsäkra kroppsskydd.
Ingenstans gick det att se att det var vanliga människor under uniformen,
men det gick att läsa sig till att de var poliser eftersom det stod "Polizei"
markerat med stora vita bokstäver på både magen och ryggen De gick snabbt
upp för trappan på ett ankled med sina automatkarbiner skjutklara. Första
polisen stannade till höger om husentrén. De båda andra gled över på vänster
sida. Den första polisen räknade till tre, varpå han drog upp dörren och de två
andra gick snabbt in. Den ena siktade åt höger och den andra åt vänster, men
-171