Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Var kommer dessa djur ifrån?", frågade Johan igen, "EcoSea är ju ett hav."
"De kommer från ön mitt i EcoSea", svarade Lotus, "från paradisön."
"Varför går allt så långsamt på denna databasen egentligen?", frågade Tanja.
"Det är databasen som inte orkar med en hel flock av elefantgrisar. Allt går
otroligt segt. EcoSea-djuren tar enormt med kraft eftersom var cell är en
parallell process. I EcoSea är det okej, eftersom de kör med dynamisk
omkonfigurerbar hårdvara så att alla processer kan köras parallellt, men detta
är en vanlig databas där alla processer körs seriellt så det tar en evig tid. Ett
EcoSea djur går an, men en hel flock är för mycket. Iallafall för denna
databasen."
"Men det är vackert när allt går så långsamt", sade Tanja, "det är som i en
dröm."
"Eller som i en schamporeklam", sade Melanie.
"Var är griselefanten vi har följt efter?", frågade Johan.
"Jag tror det är han där borta som står under sin mamma", svarade Tanja,
"men jag är inte säker."
"Jaha, vad gör vi nu då Lotus?", frågade Melanie.
"Väntar."
"På vad?"
"På att flocken skall röra sig. Djuren har panik och letar desperat efter föda.
Det ställe där det finns mest föda är vid källan. Så förhoppningsvis kommer
deras letande att föra tillbaka dem till hem."
"Det kan ju ta evigheter", påpekade Melanie.
"Det kan ta tid ja, men har du något bättre förslag?"
Melanie svarade inte utan tittade ut mot fältet.
"Lotus", fortsatte hon, "varför måste vi vara så många för att följa till källan?
Vi går ju bara i varandras hälar. En person kan ju klara av det här."
"Stämmer. Hittills! Men längre fram kommer alla att behövas."
"För vad?"
"Jag vet inte, men alla kommer säkert att behövas. Skulle det bli att vi är för
många till antalet så är det väl inte så farligt? Har du något bättre för dig än
att rädda världen?"
"Skall vi skrämma upp flocken så att de rör på sig?", frågade Jörn utan att
vänta på någons svar. "Jag kan kuta ut över fältet och skrika: oooooaaaah!".
"Tyst Jörn, du är för högljudd", sade Lotus.
En hanne stannade upp efter att ha snappat upp Jörns tarzanläte. Han lyfte
upp snabeln för att lukta, omedveten om att i denna världen fanns det inte
mycket att lukta på. Han brölade, vilket gjorde de andra djuren i flocken
nervösa.
"Nej, då blir det bara som med det här elefantgrisbarnet vi har följt efter",
sade Tanja. "Det är bättre att låta dem vandra någonstans och så följer vi efter
-140-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
dem på avstånd."
Ytterligare en hanne slöt upp vid den brölande hannens sida och tillsammans
lunkade de sakta mot skogsbrynet. Deras snablar var uppsträckta som
periskop som luktade efter fiender i omgivningen. De ställde sig båda precis
vid skogsbrynet och tittade in i skogsdungen med sina jätteögon och lät
snabeln lukta av omgivningen. Alla i gruppen tryckte sig mot marken för att
undgå hannarnas blickar. Lotus som låg längst fram kunde sträcka ut handen
och ta på ena hannens ben om han ville. Elefantgrisarna verkade vara mycket
beroende av deras luktsinne.
"Vad skall vi göra", viskade Tanja så svagt att det knappt gick att höra, "skall
vi sticka?"
"Ligg kvar", viskade Lotus till svar.
Johan vände försiktigt sitt ansikte uppåt och såg hur ena hannens snabel stack
fram över buskkanten. Strax fick den sällskap av den andra hannens snabel,
som även den rörde sig av och an och försökte uppsnappa och förstå de
obefintliga dofterna.
Plötsligt hoppade något upp över Tanja och ut ur skogsbrynet och landade
mitt emellan de två hannarna. Hoppet gick så långsamt att den såg ut att
sväva i luften och ett tag undrade Johan om den någonsin skulle falla ner. Det
var en brun liten apa som sprang vidare mellan hanarna bort från skogsbrynet
mot resten av flocken. Den var bara en dryg meter hög och hade en tre
gånger så lång svans som slutade i en hård klinga av ben. Dess svans böjde
sig upp ovanför apans kropp likt en skorpion medan den sprang. Hannarna
brölade varningsläten för att varna de andra i flocken och satte iväg efter för
att jaga apan, som dock hade fått ett stort försprång.
"Nu gäller det att vi hänger med", ropade Lotus.
Han reste sig upp och hoppade mot ena hannen och lyckades få tag i svansen
innan hannen började springa. Jörn fick tag i Lotus hand och tillsammans
drogs de med iväg på släp. Hannen kände tyngden av främlingarna och
började springa i sicksack för att kasta av sig sina angripare.
Johan kom upp på benen försent och kunde bara stå och titta på hur hela
flocken dundrande iväg som en gnuhjord bort från skogsgläntan och flydde
ut i panik över de öppna fälten. Det var ett vackert skådespel eftersom allt
gick så långsamt, ungefär som på TV när de visar en gepard springer ifatt en
gnu i en dundrade flock. Hannen som inte blivit angripen av Lotus och Jörn
försökte springa ifatt apan, men han var för långsam. Apdjuret närmade sig
hastigt en elefantgrisunge som hade kommit lite bakom övriga flocken. Den
hårda benklingan gungade när apan sprang. När elefantgrisen såg apdjuret
vid sin sida girade den skarpt, men apan hängde med utan problem.
Elefantgrisen girade igen, men den hade ingen chans. Apan lutade sin svans
bort från sitt offer som om den spände en båge. Elefantgrisen sprang så fort
-141