Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Men det finns föresten redan virtuella djurparker, med djur som låter sig
klias, som man kan rida på med mera. Hur skall kunderna, de som skall
betala för detta, inse att dessa djur verkligen lever? Bryr kunderna sig
verkligen kunderna om de lever eller är handprogrammerade?"
"Ja det kommer att märkas. Det som skiljer från andra VR-parker är att de
djuren är gjorda av människor. Hade man gjort en bläckfisk i en sådan miljö
hade den aldrig intresserat sig för en helt ny tingest som en ubåt. Djuren hos
oss är helt enkelt helt naturliga. Du måste inte peta dem på rätt ställe för att
de skall röra på sig. De reagerar hela tiden likt djur i naturen."
"Gömmer sig t.ex.", sade Britze ironiskt.
"Ja till exempel. Det finns arter som är sällsynta och arter som är vanliga.
Nya arter kommer ständigt att uppstå. Folk kan utforska vårt enorma hav och
hela tiden upptäcka nya saker. Nya djur kan uppkallas efter deras upptäckare.
Vi kan ha anställda biologer som hela tiden försöker lära sig allt om alla nya
arter. De kan på så vis fördjupa sina kunskaper i evolutionsteori och
samtidigt skapa en infodatabas om EcoSea som kommer att innehålla mycket
fascinerande läsning. Folk kommer att få se döda fiskar flyta på ytan,
nyfödda bottendjur, det kommer finnas farliga djur och då och då kommer till
och med folk att bli uppätna, precis vad som har hänt nyss för oss. Det är en
verkligare värld än andra parker, just eftersom denna världen är verklig. Det
är bara en annan verklighet än vår egen. Och mycket oftare än i verkligheten
kan man upptäcka arter som ingen människa har sett förut, eftersom
evolutionen i EcoSea går fortare än i verkligheten."
"Varför kallas gränsen för total utrotning för Checkpoint Charlie?", frågade
fru van den Berg.
"Det är efter evolutionsteorins fader Charles Darwin och sedan var ju som
alla vet Checkpoint Charlie en gränsstation mellan Öst- och Västberlin under
kalla kriget. Uttrycket myntades in en roman med samma namn."
Herr Britze nickade tyst eftertänksamt. Han lyssnade inte längre på vad
professor Schröder sade utan bara på hans inre tankar. Hans ögon rörde sig
upp i taket medan han verkade kalkylera de förväntade intäkterna. Han såg
mycket nöjd ut. Man såg på honom att han gillade idén, vilket gav honom ett
elakt utseende där han satt och log och drömde om stora intäkter.
"Om det här lyckas kommer det att bli svårt för er att överträffa det i
framtiden", sade Britze.
"Kanske inte. Vi har redan en ny intressant miljö under utveckling, som bär
arbetsnamnet EcoSea 2 för tillfället. Den kan komma att överträffa detta fast
på ett annat sätt."
"Jaja", sade herr Pforten, "det skall vi inte tala om nu. Det är fortfarande
något av en företagshemlighet. Vi får återkomma till det senare. Låt oss nu
hålla oss till EcoSea version 1."
-40-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Gärna för mig", sade Britze och flög upp ur sin stol, "tack för föreläsningen
professor Schröder. Jag har fått veta vad jag behöver. Kan jag använda din
dator?", frågade han och fick ett "javisst" till svar från herr Schröder.
Britze började tala om möjligheterna som förelåg ur finansiell synvinkel,
medan han tryckte in en diskett i datorn. Efter lite knapptryckningar kom en
graf upp på skärmen med massa olikfärgade linjer, som alla visade
uppåtgående trender.
"Snygg graf", kommenterade professor Schröder ironiskt.
"Tack", sade Britze snabbt utan att detektera ironin och pratade ivrigt på om
"achievements" och "profit margins" medan herr Pforten försökte låtsas som
om han lyssnade. Herr Pforten hade redan bestämt sig för länge sedan att
köra igång oavsett vad för ekonomiska kalkyler Herr Britze presenterade,
men det gav ett seriösare intryck om han låtsades bygga beslutet på
vetenskapliga ekonomiska prognoser. Han lät Britze visa sina fina kurvor och
nickade då och då instämmande medan han tänkte på vad han vad han skulle
säga under sitt invigningstal.
Kapitel 5
"Satans jävlar", muttrade det alkholtyngda människovraket som höll på att
vakna. Han stank av urin och av före detta maginnehåll. Det var svårt att
uppfatta hans mumlande förbannelser, men det gjorde inte så mycket för
ingen lyssnade på honom. En ständig flod av människor passerade ut genom
utgången från Lehrter Hauptbahnhof och förbi honom där han låg intill
cementväggen bland andra broderssjälar. En av de övriga brodersjälarna med
maorimönster i ansiktet tilltalade honom:
"Hördu gubbjävel! Din hand är uppsvälld som ett bowlingklot. Hur mycket
runkar du egentligen?"
De andra i det ansiktstatuerade gänget skrattade över deras ledares sätt att
behandla den äldre utslagna gamle mannen. Det stämde att handen var
skadad noterade han som för tillfället kallades gubbjäveln. Det värkte i
handen som om den var inlindad i en brännmanet.
"Om du ger mig småpengarna du fått gubbjävel, så kan jag berätta vilken
liten snorunge som gjorde det."
Det gamla fyllot tittade på sin värkande hand och noterade att den mycket
riktigt var svullen, men dock inte som ett bowlingklot. Han såg till sin
besvikelse inga mynt framför sig så han förstod inte vad den skräniga killen
hade pratat om för småpengar.
-41-