Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
härma våra kroppar och med datorer har vi försökt skapa ersättare för våra
hjärnor. Men allt har varit bleka kopior. Idag ger vi er inga kopior, utan vi ger
er liv!"
Miljontals människor iakttog Wolfgang Pforten över nätet och på flera TVkanaler
i direktsändning. Nu väntade alla på att se den största sensationen
någonsin från världens ledande framtidsguru. Alla hade hört talas om att
WeAreVR hade skapat liv. Media hade varit fullmatade med reklam,
diskussionsprogram och etiska debatter på kultursidorna den senaste veckan.
Borde man begränsa endast till vissa tillåtna miljöer, t.ex. endast
undervatten? Skulle staten ha särskild kontroll över artificiellt liv och dela ut
forskningstillstånd? Var det ett slag för eller mot jämlikheten? Vad tyckte
fackföreningarna? Och vad tyckte Mary Peeters, som låg etta med sin hit
"My love is strong for you"? Skulle man starta en kompensationsfond för
kulturen, för att nå jämvikt för den lilla människan? Borde inte dessa
virtuella ekosystem stå under demokratiskt nationellt styre eller under FN?
Skulle man införa en särskild skatt och använda pengarna för att främja
verkligt liv? Det hade varit en intensiv och stundom inflammerad debatt i
medierna världen över. Kort sagt, marknadsförarna med fru van den Berg i
spetsen hade gjort ett utmärkt jobb.
"Idag inviger vi på WeAreVR vår nya attraktion EcoSea", fortsatte Wolfgang
Pforten, "det enda vi har gjort är miljön, sedan har vi låtit evolutionen göra
resten. Resultatet blev en ocean full av liv med en paradisö i dess mitt."
Pforten pausade för att den sista meningen skulle fastna hos åskådarna.
"Innan jag öppnar EcoSea vill jag bara tala om att vi har ett rigoröst
säkerhetssystem. För att koppla upp sig mot EcoSea måste man först koppla
upp sig till en av våra slussdatorer och endast därifrån kan EcoSea nås.
Således kan vi vid minsta tecken på att någon försöker forcera den mur som
skiljer EcoSea och resten av näten åt, helt enkelt stänga av den slussdator
som har blivit utsatt. Inga av våra livsformer kommer okontrollerat kunna
spridas över världens nätverk. Men ni kan under kontrollerade former köpa
hem ett djur från EcoSea till er egen databas, om ni följer våra rigorösa
säkerhetsbestämmelser. Den enda risk som finns med EcoSea är ni blir
uppätna under ett besök. Vi kan nämligen inte styra beteendet för djurarter av
många vi själv inte ens känner till dess existens. Men om ni dör får ni tjugo
nya gratisminuter."
Wolfgang Pforten log brett som en datorförsäljare och den del av publiken
som kunde höras skrattade artigt. Pforten hade en förkärlek för korta tal
kryddade med mediavänliga drastiska uttalanden, som lätt kunde tas med i
nyhetssändningar världen över. Han knappade in något på en fjärrkontroll
och plötsligt kunde alla se ett djur som blivit infångat speciellt för
öppningsceremonin. Det var en tjock halvmeterlång klumpfisk. Den simmade
-46-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
sävligt runt i den lilla virtuella vattenfyllda buren. Pforten tryckte på en
annan knapp och en rosenskimrande långtrådig bottenväxt ploppade upp
under fisken, vilket fick klumpfisken att stanna upp tvärt. Efter ett par
sekunder började fisken upplösas. Lager för lager såg ut att rinna av fisken,
där vart lager visade sig bestå av hundratals centimeterlånga fiskar. Strax var
hela den gamla fisken upplöst och istället trängdes tusentals centimeterlånga
fiskar runt växten, som snabbt minskade i storlek. När växten var uppäten
återtogs formationen lager för lager tills den ursprungliga fisken åter var
tillbaka och den började långsamt röra sig i cirklar igen.
"Detta fiskstim har uppkommit genom evolution i EcoSea. Vanligtvis lever
den på ett stenigt undervattensberg där den äter växter som den som nyss
blev uppäten. Som ni såg är det inte en fisk utan ett stim, som är väldigt tätt
ihoppackade. Detta är endast ett exempel om vad som går att finna i EcoSea,
en livsmiljö som täcker en havsyta stor som 1300 fotbollsplaner och med ett
djup på drygt tio kilometer. Härmed öppnar jag EcoSea - för alla."
Wolfgang Pforten tryckte på sin fjärrkontroll, men inget hände. Han tryckte
återigen men fortfarande hände inget.
"Ni vet hur det är med datorer", sade han och log lite generat. Han
signalerade åt en tekniker som var utanför bilden att ordna problemet.
"Man kan aldrig lita på datorer", sade han besvärat mest för att vinna tid tills
problemet skulle vara reglerat. Plötsligt insåg han att detta uttalande kunde
misstolkas, varför han tillade: "Förutom våra slussdatorer givetvis, de är helt
säkra!" Herr Pforten kliade sig i huvudet och såg ansträngd ut. Han hade på
bara två spontana meningar hunnit ut på ganska djupt vatten och han beslöt
att det var bäst att inte säga något mer.
"Nu får jag information om att problemet är löst, så härmed öppnar jag
EcoSea - för er alla."
Ena sidan på fiskens bur öppnades ut mot ett tillsynes oändligt hav. I samma
ögonblick som fisken långsamt puttrade ut i havet, visades snabba växlande
bilder över ett axplock över de olika djuren som fanns att beskåda. En
speaker-röst berättade att en grupp biologer undersökte EcoSea kontinuerligt
och att man upptäckte i genomsnitt en ny art i veckan, fast man trodde att
denna siffra skulle öka i och med att allmänheten bjöds in för att dyka. Alla
som upptäckte en ny art skulle få en gratisvecka på EcoSea, samt registreras
som officiell upptäckare. Faunaböcker, naturvideor och klistermärken fanns
att köpa. Nu var det dags för investeringen att börja generera pengar.
-47