Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
honom. Då fick han syn på något som låg precis bredvid honom. När han
tittade närmare såg han att det var en livlös kropp. Johan slog ut handen för
att få kontakt med Lotus och träffade honom mage med ett tydligt järnklonk,
varpå Lotus vände sig om.
"Det måste vara han som är Klemens", viskade Johan.
Fötterna var närmst dörröppningen som om någon hade släpat ut honom från
EcoSea 2 rummet och lagt honom på rygg en bit in i slussdatorrummet. Det
måste vara de andra två utvecklarna, Axel och Renate som hade dragit in
honom för att forsla upp honom, antog Johan. Lotus tog Johan i armen och
tittade honom allvarligt i ögonen.
"Han är död, låt honom ligga", viskade Lotus och signalerade med handen åt
Johan att följa efter honom. Lotus gick försiktigt in genom dörröppningen
och ställde sig och spanade runt med Johan strax bakom. Hela rummet
surrade dovt av alla datorfläktar. Ingen rörelse syntes i källarljuset. På
väggen bakom dem satt konstruktioner med selar som hängde sönderslitna.
Det var i dessa som ROV:arna skulle ha suttit uppspärrade under första fasen
av EcoSea 2 experimentet, tills dess att de digitala organismerna hade lärt sig
att styra ROV:arna. Uppenbarligen hade de lärt sig att att styra ROV:arna
redan för samtliga selar var sönderslitna och inga ROV:ar syntes till.
Rimligtvis borde de fortfarande vara kvar i lokalen någonstans i den stora
labyrinten av datorer i långa rader. Lotus började sakta gå längs mittgången
och Johan följde honom tätt inpå vid hans sida. Lotus höll upp sina händer
och visade sex fingrar åt Johan och pekade att de skulle gå åt vänster när de
kom till den sjätte raden.
Jörn satt och tittade på Lotus medan han styrde ROV:en. Än så länge verkade
det gå bra för dem, de hade iallafall inte stött på någon galen ROV än så
länge. Professorn tillbringade tiden mest med att titta ner i skrivbordet och ta
sig för pannan.
"Kom igen professorn", sade Jörn, "gräv inte ner dig nu. Du kan tänka på det
sedan. Hjälp mig istället att spärra källardörren."
"Men tänk på Axel och Renate i källaren", sade professorn och tittade
förvirrat upp på Jörn med håret som spretande åt alla håll. Professorn såg
förstörd ut. "Vi kan inte låsa dem inne."
"Det viktigaste är att skydda Lotus och oss själva så att han och Johan kan
hinna fram till proppskåpet. När de har nått proppskåpet är allt över och då
kan vi gå ner och hämta Renate och Axel."
Professorn nickade sakta. Det stämde det som Jörn sade. Professorn kände att
han inte kunde tänka riktigt klart. Allt han ville var att det skulle vara över
och att Renate och Axel skulle klara sig. Jörn lade sin hand på hans axel.
"Kom igen professorn, vi har ingen tid att förlora."
-190-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
De gick bort till fikarummet och bar bort möblerna till ytterdörren. Efter att
de hade satt kylskåpet och ett bord bland annat framför ytterdörren gjorde
likadant med dörren ner till källaren. Sedan satte de sig på var sin stol
framför var sin dörr för att bevaka. De pratade inte med varandra utan satt
och lyssnade på ljud från andra sidan dörren samtidigt som de tittade ut mot
kontrollrummet där Lotus satt och gjorde obegripliga gester.
Lotus pekade att Johan att skulle titta åt höger in i gången samtidigt som han
själv skulle kolla upp gången till vänster. De ställde sig på var sin sida om
mittgången och på tecken från Lotus stack Johan ut sitt huvud runt hörnan
och tittade in i gången. Först tyckte han den var helt tom, så när som alla
datorer som kantade gångens sidor, men efter ett tag fick han syn på ett ben
som stack ut mellan två datorer med skospetsen som pekade uppåt. Det var
en herrsko varför Johan drog slutsatsen att det måste vara Axel som låg livlös
mellan datorerna. Plötsligt började den röra den sig, inte av egen kraft, utan
av någon eller något som släpade iväg hans kropp. Foten gled in bakom
datorn så att Johan inte kunde se den längre.
Han vände sig om mot Lotus får att meddela honom vad han hade sett, men
Lotus hade redan gått fram några meter till nästa rad där han stod på huk
tryckt mot en dator. Johan tog några snabba steg fram mot honom.
"Jag såg Axel bli ivägsläpad", viskade Johan till Lotus.
"Okej uppfattat, men vi fortsätter."
"Skall vi inte kolla hur det är med honom?"
"Han räddas bäst när vi stänger av strömmen."
"Men..."
Lotus viftade med handen att han skulle vara tyst. Johan ville egentligen först
kolla Axel, men insåg att det var bättre att ta proppskåpet först. Johan var
orolig för att Axel kunde vara så svårt skadad att han behövde hjälp direkt.
Lotus verkade dock inte tänka på detta utan han var helt inriktad på den
slutgiltiga lösningen och inget annat.
En gällt skrik hördes längre bort ifrån salens andra ände. Han tittade på
Lotus, som nickade och bekräftade att han hade hört det också. Lotus pekade
åt Johan att han skulle kolla in i nästa gång till höger igen, medan Lotus
kollade vänster gång. Johan tittade sakta runt hörnet på datorn som han
tryckte sig mot och hann precis se en ROV som slank in mellan två datorer.
En ny gäll suck hördes längre bort. Han tittade på Lotus, som höll på att stirra
in i gången till vänster. Johan gick över mittgången och satte sig bredvid
Lotus.
"Jag såg en ROV", viskade Johan.
"Jag också", svarade Lotus, "jag tror det finns ett par stycken mellan
datorerna där borta", sade han och pekade längre ner i gången.
-191-