Untitled

Vrede
UTDRAG UR ROmAN
I
Planen existerar ännu bara som fragment av en teori i hennes huvud,
men tycks ändå vara helt omöjlig att misslyckas med. Hon ska
först ta livet av farfadern, sedan pappan och slutligen styvmodern.
Hon ska inte spara det största hatet till sist, det här är en allt igenom
oegoistisk handling. En handling för hans frihet.
II
Landskapet pinas av vinden.
Den här ön är ett helvete, tänker hon. Hon hade kunnat älska
den här platsen om det inte hade varit för det som hände här och
fortfarande pågår likt ett skeende av skitig gegga inom henne.
Geggan som slutligen fick henne att sätta sig på den här bussen för
att slutföra sin uppgift.
Retreaten på klostret är redan inbokad, gratis husrum och mat i
tre månader. Tillräckligt med tid för att spåren till henne ska kallna.
Efter det har hon planerat att åka utomlands, eller stanna i klostret
för gott. Hon är bra på att lova saker. Ett klosterlöfte kan inte vara
svårare än att döda någon. Hennes lycka är ändå inte förenlig med
några som helst möjligheter längre. Det enda som alls spelar roll är
hans lycka; hans möjligheter.
Han älskar henne. Inte. Inte på DET sättet, men det här är hennes
gåva, hennes slutgiltiga bot för allt han, trots avsaknaden av
ä-ordet, gjort för hennes skull.
Bussen släpar vägen bakom sig, masar sig fram över asfalt och
grus, lämnar nedhuggna majsfält och slaktade höbalar att ruttna.
0