Untitled

”Vi är stenar, vi brukar inte röra på oss så mycket. Vad ska vi
leka?” sa Golv.
”Jag vet, vi leker hoppa hage”, sa pojken glatt.
Golv tyckte det lät kul, så han gjorde en hage mitt i isen, så att
de kunde hoppa. Först tog pojken och hoppade, men när han kom
till sista rutan vände han inte som man ska göra, utan hoppade
över den sista isen så att han kom fram till trappan upp till sista
våningen.
”Förlåt Golv, men jag bara måste fixa tillbaka ängen först. Annars
har inte Kanin och Igelkott och de andra djuren någonstans att
sova inatt. Jag lovar att jag kommer och leker med dig sedan”, ropade
pojken ursäktande.
”Men jag vill leka nu!” ropade Golv efter dem när pojken och
Katt sprang upp för trappan.
När de kom upp till översta våningen såg de något fruktansvärt.
Dvärgbjörk stod helt ensam i ett isblock som var så stort att det helt
frös in dörren som ledde in till kontoret.
”Dvärgbjörk!” ropade pojken och sprang fram mot Dvärgbjörk.
Innan han hann komma hela vägen fram började isen att knaka
och falla i bitar. Med en knall bröt sig Dvärgbjörk loss från isen och
ruskade på sig.
”Ja, vad är det?” frågade Dvärgbjörk.
Pojken sprang fram till Dvärgbjörk och kramade honom.
”Jag var så rädd att något hade hänt dig.” sa pojken.
”Vad har hänt här?” sa Katt och nosade på isen.
”Åh, när Skuggmannen hade jagat ut dig kom han ut till oss som
stod utanför. Han sa att om vi inte sprang iväg och lämnade honom
ifred skulle han frysa in oss i isen.” sa Dvärgbjörk.
”Så varför stannade du kvar här, om du visste vad som skulle hända
med dig”, snyftade pojken.
Dvärgbjörk tittade stött på pojken.
”Vem tror du att jag är egentligen. Jag är Dvärgbjörk och jag
är jättestark, ingen is kan stoppa mig”, sa Dvärgbjörk stolt. Sedan
vände han sig om och tog tag i dörren. ”Dessutom, om jag gick så
skulle du ju inte kunna öppna dörren till kontoret.”