Untitled

VyKort oCh utflyKter
en röst
Hösten härjar ännu och alla hemlösa hoppas. På bussen inga passagerare,
bara Börje Månsson, chauffören. Börje Månsson har precis
klämt i sig tre påsar av Printzells nötkräm och har nu en begynnande
förstoppning som enda sällskap. Trots att klockan ännu inte
passerat nio ligger de tre parallella avenyerna öde. Inne i något av
alla de hus som för länge sedan revs och byggdes upp i smaklösare
versioner rör sig en ensam ansiktslös städare. I övrigt är det svårt
stilla. Kontors- och butikslandskapen gapar tomma.
Tiden faller. Kanske är det bara du som kan se dem alla. Vet att, och
var, de finns. Att det nere vid stationsbyggnadens väntsal sitter två
stycken Fanny, med märken efter rakblad på handlederna, märken
efter omättligas munnar på halsen och märken med döda popstjärnor
på sina fjällrävenryggsäckar. De väntar. I ett kortare perspektiv
på att någonting snart ska ta slut, i ett lite längre perspektiv på tåg
och pojkar som kan ta dem härifrån. Du vet att de sitter där.
Vet att inne i restaurangen, under neonskylten med texten ”Keb b”,
står en man vid namn Emir som väntar på att få packa in dagens
tredje gyros i aluminiumfolie. Väntar på att för tredje gången fråga
om det ska vara ”mild, stark eller vitlök” och få samma svar som
alltid. Lite mild och lite vitlök. I vår stad väljer alla ”lite mild och
lite vitlök”. Och ingen har växel. Så varför ens fråga? Förut rymde
Emirs lokal ett parfymeri, men det gick i konkurs. Sen blev det
Internetcafé, sedan fotvård och snart kommer skylten ”Keb b” att
7