Untitled

Men jag gjorde det inte. Jag vet inte varför. Det var som om en
osynlig vägg växte upp mellan oss och att du ville vara ensam på
den andra sidan.
Vi satt tysta och lyssnade till vågskvalpet. De tog sig inte lika långt
upp på stranden längre. Vi började torka ut. Solen hade nästan
försvunnit, ner, bortom den raka kanten. Förr hade jag gjort allt för
att försöka ta reda på vad som fanns där, där ljuset försvann. Men
inte nu längre. Det fanns ingen tid, ingen kraft. Din kroppshydda
höjde och sänkte sig inte lika märkbart nu. Bara några minuter
kvar. Var du rädd? Jag var inte rädd. För jag anade att vi skulle ses
igen, på en annan strand. Vår sista timme var inte slut än.
97