Untitled

jag är lämnad kvar
ett nedfruset landskap ligger för mig, hur jag ska
kämpa, med hans säd som böljar likt hav och himmel inuti mig.
hur.
jag blir rädd. jag blir rädd att det inte finns någon räddning.
*
och jag blir rädd för vad jag ser när jag blundar. jag kan inte
förklara:
hans sandiga ögonlock som slår upp mot solen, de kattlika
ansiktsdragen,
ibland tror jag att han älskar
att han inte längre har kvar sina norrländska kindben, de isiga
läpparna
är alldeles uppspruckna.
jag tänker att han är en katt i Afrika.
jag tänker att elden sprider sig inuti hans bröst.
*
7