Untitled

I det nedgångna förrådet som hörde sommarhuset till fann jag en
yxa. Den var en symbol för handling och jag förstod genast att han
skulle försöka ta den ur mina händer så snart han fick tillfälle. Hon
brydde sig inte om såna saker, vem som höll i yxan eller vem som
satt bakom ratten. Det var vad hon påstod i alla fall, men hon talade
alltid med ledaren först. Yxan kändes bra i mina händer och jag
hade inte bråttom med att finna någonting att hugga ned då jag
visste att det skulle betyda slutet på äventyret med yxan. Och jag såg
det gärna fortsätta en stund till.
Man kunde se mig sittande uppe på berget den eftermiddagen,
blickande ut över havet, med yxan i min famn. Just då var jag någon
annanstans, hundratals år tillbaka i tiden, utan de båda syskonen
i mitt liv. Allt blev så enkelt igen, som det en gång kanske hade
varit. Fritt från alla spel och intriger. De enklaste ting tilläts vara
just enkla.
När jag senare samma kväll satt med dem vid bordet och åt korv
vi hade grillat hade jag glömt allt jag insåg på berget och hon var
åter det som spelade någon roll. Korven smakade sommar och sommaren
smakade frustration.
När den tredje dagen kom hade vi alla redan fått nog, men ingen
sade något om det. Vi var vid sommarhuset och allt skulle bli bra
här. Vi badade tillsammans och en kort stund då vi låg och soltorkade
på stenarna vid vattnet var vi verkligen där tillsammans. Kanske
var det för att ingen sade något just då, eller kanske var det för att
solen sken så starkt att alla tvingades blunda. Jag visste att min hud
inte skulle må bra av att ligga för länge under så stark sol, men jag
kunde inte förmå mig att göra någonting åt det. Kanske trodde
jag att det höll på att bli bra igen. Våra torra kroppar hasade sig så
småningom längs den lilla stigen invid vattnet bort till stugan igen,
och alla tänkte på mat men ingen orkade prata om mat.
En intressant tanke var att låta henne ta tag i saken, göra henne
till ledare för en kväll. Hennes sätt att leda var att dela ut uppgifter
till folk, att förlita sig på andra. Hon löste aldrig någonting på
egen hand, trots det så handlade allt detta om henne från början
till slut.