Untitled

afrIKa
jag tänker att han är i Afrika
jag tänker att den gula sanden strilar in i hans norrländska ögon
jag tänker att milen mellan oss inte går att räkna,
inte på tänderna, på fingrarna, inte på benen i kroppen.
jag är lämnad kvar, jag står på stranden
jag vill känna, jag vill stryka med min tunga över hans päls
över hans darriga darriga päls
jag hittar punkter och kryss på kartan,
i mina händer som rinner huden av sig.
jag kan inte längre hålla något uppe.
kartan och stenarna, huden och ådrorna.
jag är för svag.
*
*