Untitled

och spela när jag vill. Hon blir lite bekymrad över att jag inte kan gå
på pianolektionerna. Vi tar det hela med en nypa salt.
En lastbil kommer krypande med backen i. Jag blir otäckt skrajsen.
En lastbil, det stämmer inte, han är ju hemma. Det kan inte vara
han.
Jag smyger ut genom dörren, kikar försiktigt fram bakom altanpelaren.
Rysningarna klättrar längs min nakna hud, den känns naken,
den är påpälsad. Vem där? En annan man än den som sitter
inne i soffan, framför teven, med en pilsner. En lastbil, en man i
tunga arbetsdojor och oljig kostym. Han kommer med bestämda
steg många kliv närmre. Jag som inte ens sagt välkommen traskar
inåt igen. Chauffören hejdar mig.
– Vänta, jag tror det är till dig. Hej förresten, är det här familjen
Berglund bor?
– Jaa, vad vill du, du ska inte vara på vår gård. Jag har inte gjort
nå´t dumt.
– Jag ska strax dra vidare men måste lämna ett stort paket till er
först. Det kommer från herr och fru Forsberg. Känner ni dem?
– Ja men du ska inte känna dem. Åk härifrån nu, jag ber dig.
Chaffisen öppnar lastflakets bakdörrar och hissar ner ett stort paket.
Ett flera–meter–stort paket står där och lurar. Jag fattar ingenting,
min kaxighet är totalt borta. Paketet är inslaget i julpapper.
Snölandskap med gamla tomtar. En och annan nisse tittar också
fram bakom granarna. Julgrisen är icke heller att förglömma.
Grispiss och gödsel har också en plats här på jorden.
– God jul från farmor och farfar, läs själv tjejen.
– Ja, jag kan läsa men du har ju nyss läst det högt.
– Kom hit och känn på underverket istället. Du kommer bli glad,
jag lovar, tro mig.
Vågar till slut rispa lite i papperet. Brunt, spår av kvistar, vitt med
8