Untitled

till affären baraföratthonintevågarvarasjälv. Hon är inte som envisa
-års systern.
De åker iväg. Hon vinkar, går sedan till sandlådan och bygger
ett stort sandslott som hon dekorerar med stenar och gräs. Sedan
gungar hon lite. Men det blir tråkigt efter en stund, hon klättar i
klätterställningen, åker rutschkana. Det känns som att det var jättelängesedan
som Pappan åkte iväg. Han måste vara tillbaka nu.
Hon torkar av de sandiga händerna på jeansen och springer hela
vägen hem, det tar bara fem minuter, kanske mer, kanske mindre.
Hon vet inte, men hon känner att hon borde springa.
Det är fortfarande släckt i köket, det ser hon, men kanske är
Pappan nere med den största lillasystern och hjälper henne att byta
kläder, eftersom hon alltid lyckas smutsa ned sig.
Hon rycker i dörren, hårt. Blir förvånad över att den är låst. Hon
rycker lite till, upp och ned och upp och ned. Den öppnas inte.
DEN ÖPPNAS INTE! Denöppnasinte. Tänkompappaintetyckerommi
gmera? Tänkomompappaharlåstutemigmedflit?
Hon som är åtta år knyter sin näve, lika stor som hennes hjärta.
Den slår mot rutan. Den skjuter ut från armen. Den går rakt igenom
första delen av tvåglasfönstret. KRASHKRASKRAS.
VII
Hon lägger tillbaka packningen i portföljen. Allt utom anteckningsboken
och den bläckpenna som skriver rött. Göra en lista, hon ska
göra en lista så att hon slutar tänka, så att hon har en logisk plan
att följa och inte fastar i den inre trasslighetens gegga. Struktur,
Självdisciplin och Sublimering, S är bättre än Z när det gäller att
undvika flykt.
27 oKtoBer, 2009.
•Kl 14 00: herr ”farfar” pIhlqVIst
Buss 512, 13:45 till Hellbergsvägen. Framme 13:55. Upp
för backen till höger, första vita villan, med mörkbrun port,