Untitled

till vänster.
Material: Handbojor, träsprit + tratt, klädlina.
• Kl 15 00: herr ”pappa” pIhlqVIst JunIor
Cykel från uppdrag ett (står på baksidan) 14:30 5 km norr
ut längs den asfalterade cykelbanan.
(Undvik all ev. väta för att undvika spår!). Framme 14:50
Material: Pennkniv och pianotråd.
• Kl 16 00: fröKen ”styVmor” rapp
Buss 513 tillbaka till centrum kl 15:30. Framme c:a
15:45. Promenad genom centrum till slutmålet, i den äldre
delen av staden, c.a 15:58
Material: Zippotändare och Thallium.
Hon ser upp, ut genom rökrummets glasrutor, ser kyrktornet på
andra sidan, ser klockan. : 0. Hon har redan suttit här i en och
en halv timme.
Portföljen, trenchen, rulla tre cigaretter till, mera läppstift. Hon
känner hur adrenalinet fyller kroppen vid tanken på att det endast
är en kvart kvar till bussen går, att hennes plan kommer krackelera
om hon inte skyndar sig. Men hon ska hinna. Ska. Eller inte ska,
inte borde. Hon vill. Det är det som är det viktiga.
Luigi vinkar farväl, han ler lite som vanligt och hon går med
klackarna i allt snabbare stötar ned mot busstationen. Tankarna är
inte tillräckligt samlade, hon känner klumpen, den där jävla känslan.
Det är oerhört patetiskt att ens tänka en sådan tanke, hon får
inte ens fundera på det nu. Okej, det här börjar bli tjatigt. Jag kan
inte hålla på att upprepa för mig själv allt jag inte får tänka på att