Untitled

”För att det är roligt. Undrar om du kan sjunga starkare än Skuggmannen
kan viska.” sa Katt glatt och gick visslande vidare. Till slut
hade de kommit till den tredje högsta våningen men sedan kunde
de inte komma längre, för hela korridoren var så fylld av snö att
inte ens Katt kunde krypa ovanpå. Men då började pojken sjunga
så det skallrade i elementen. All snön började smälta så fort att det
blev en gigantisk flodvåg som hotade att skölja med sig både pojken
och Katt, om inte pojken i sista stund hade sjungit fisksången så de
kunde simma igenom och komma till den näst högsta våningen.
Men inte heller här kunde de ta sig förbi. Överallt på golvet fanns
krossad is som var så var vass att den skurit halvvägs genom golvet
innan den fastnade.
”Vi kommer aldrig att komma förbi det här”, sa pojken förtvivlat.
”Inte?” sa Katt och nosade på en glasbit. ”Vi måste bara se till att
vi inte rör golvet, det är väl inga problem?”
Pojken tänkte länge och fick till slut en idé. Han började sjunga
bäckens sång för trötta små stenar till golvet. Golvet blev förvånat,
men det började att vakna till och lyssna på sången, för alla stenar
i hela världen är släkt med varandra, och just det här golvet hade
ofta tänkt på hur trevligt de hade varit att åka på semester och hälsa
på sina småkusiner vid bäckens botten.
”Goddag Golv, skulle du kunna hjälpa mig lite?” hälsade pojken.
”Hej pojke. Varför sjöng du bäckenstenarnas sång för mig? Jag är
ju ett golv”, sa Golv.
”Jag kunde inte komma ihåg din sång, så jag sjöng den istället.”
sa pojken.
”Okej, jag tycker att den är mycket roligare än min sång i alla fall,
så det gör inget.” sa Golv. ”Vad var det du ville ha hjälp med?”
”Kan du resa lite på dig så jag och Katt kan komma över isen till
andra sidan?” frågade pojken.
”Nej, jag känner inte för det. Kan vi inte leka istället?” sa Golv.
”Leka?” sa pojken
”Ja, din sång om bäckstenarna fick mig att längta efter dem. De
brukar alltid leka och hoppa runt och byta plats hela tiden.” sa Golv
”Gör dom? Jag tyckte att de mest låg där på botten.” sa pojken
förvånat.