Untitled
Untitled
Untitled
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
inte längre höll kontoret kallt började pelarna att smälta igen. Men<br />
då började Skuggmannen att viska med sin utanröst och den kalllaste<br />
vinternatten på hundra år kom in i kontoret. Den var så kall<br />
att istapparna frös en gång till och taket trillade ner.<br />
”Den här kylan kan inte ens du tina upp pojke!” ropade<br />
Skuggmannen<br />
”Är du säker på det Skuggmannen?” frågade Katt.<br />
”Va, vad gör du här Katt?” utbrast Skuggmannen, för han hade<br />
inte sett Katt förrän nu.<br />
”Hade tråkigt, så jag hjälpte pojken lite”, sa Katt ”Pojke, kan du<br />
ta och sjunga ner solen lite. Jag vill sova.”<br />
”Nej! Det får han inte!” ropade Skuggmannen när pojken började<br />
sjunga. Pojkens sång var så varm att månen gick och gömde sig<br />
bakom ett moln och vinternatten försvann med en puff.<br />
Skuggmannen skrek till och gömde sig under skrivbordet så inte<br />
solen skulle lysa på honom.<br />
Då började pojken sjunga tyst till skrivbordet så att det skulle<br />
öppna en liten liten springa i sig. Och skrivbordet ryckte på axlarna<br />
och gjorde som pojken bad om, för det hade tröttnat på att vara<br />
så kallt hela tiden. När solstrålen nådde genom skrivbordet hördes<br />
ett fruktansvärt skrik och Skuggmannen började att fäkta med<br />
armarna och for runt. Pojken och Katt sprang fram för att titta,<br />
fast Katt sprang förstås inte, utan gick mer som om han bara råkat<br />
vara på väg åt det hållet och inte alls var intresserad av vad som<br />
hände. När dom tittade in under skrivbordet såg de hur solstrålen<br />
som lyste genom skrivbordet stack rakt genom Skuggmannen och<br />
höll honom fast under skrivbordet. Mitt i ljuset kunde dom se hur<br />
Skuggmannens hjärta, som såg ut lite som en infrusen sten, började<br />
brinna och smälta i bröstet på honom. Pojken sträckte sig in till<br />
Skuggmannen och sjöng för honom så att det inte skulle göra så<br />
ont. När hela Skuggmannens hjärta var tinat, tyckte solen att den<br />
hade varit där länge nog, så den blinkade hejdå till pojken och Katt<br />
och gick hem till sig. När solen hade gått kröp Skuggmannen ut<br />
från under skrivbordet.<br />
”Oj, det där var otäckt”, sa Skuggmannen. ”Ni brände väl er inte<br />
hoppas jag?”<br />
8
Change language