Untitled

och det är deras fel. Det är… Okej, sluta nu. Sluta. Du måste fokusera.
Ja, jag måste fokusera. Nu, inte sen, inte tveka, inte bli rädd,
vad jag än gör så får jag inte börja tänka och genom tankarna bli någon
satans liten räddhare som vill krypa ned i hålet. Jag sKa göra
det här.
Hon andas genom näsan en stund. Tänker lite, men bara snabbt,
på vad den treåriga flickan hade tyckt om innehållet i portföljen.
Hon hade älskat Zorromasken och Zippotändare, det är hon säker
på. Zorro, Zippo, Zamuraj, Zeppelinare, Zebra, Zubztitut, Zublimitet.
Alla bra ord är på Z.
15 år tidigare
VI
Hon är åtta år. Hon är åtta år och går sitt tredje år i skolan. Sitt
andra riktiga. Det är strax innan sommarlovet. Det måste vara strax
innan sommaren, men hon är inte riktigt säker. Det kan också vara
vinter, men innan ett lov är det, kanske februarilovet. Men antagligen
är det försommar.
Hon har en vit t-shirt och mörkblå, slitstarka jeans, gummistövlar
och rufsigt, blont hår. Hennes glasögon är egentligen för stora,
men de är billiga. Hon har bara haft dem i några månader, men
hatar dem redan. De förstör perspektiven för henne. När hon blundar
med vänster öga försvinner mittenpartiet på bågarna åt vänster,
blundar hon med höger öga, flyttar det sig åt andra hållet.
Pappan säger åt henne att han ska åka iväg och handla. Det är
helg och Pappan ska köpa något gott de kan äta under kvällen.
Mor är hos mormor och har den minsta lillasystern, år, med sig.
Den största lillasystern, år och envis som synden, vill följa med
Pappan.
Hon säger att hon hellre stannar hemma, leker i sandlådan,
gungar. Pappan frågar noga, tre, fyra gånger om det går bra att
hon är ute och leker tills han och lillasystern kommer hem. Någon
extranyckel finns inte än, så hon måste vänta ute tills de är tillbaka.
Hon nickar, känner sig stor. Hon behöver minsann inte följa med