Untitled

men jag visste att morfar inte hade något emot det. Han tyckte om
mig, han var bara inte så bra på att visa det. En gång blinkade han
åt mig med ena ögat precis när han skulle hälla i sig kaffet, som om
han visste hur roligt jag tyckte det var att se på när han hällde i sig
de första dropparna som fick sockerbiten att mjukna och dras med
in i munnen. Morfar är en av dem som är högst på min lista över
människor jag skulle vilja bjuda in om jag startade ett hemligt sällskap
nån gång. Han var inte en som visade det, men jag tror att han
var en sån som förstod. Han skulle ha förstått varför jag befann mig
i hamnen, om han fortfarande varit i livet, det är jag säker på.
Det fanns dagligen tre självklara nöjen att sysselsätta sig med i
hamnen. Om morgonen brukade jag stiga ut ur det lilla skjulet och
vandra ned längs bryggorna för att se vad som hände vid båtarna.
De dimmiga mornarna var de bästa, då höll sig fartygen kvar i
hamnen längre än vanligt, och ibland, om det var riktigt dimmigt,
kunde det hända att de stannade kvar hela dagen och gjorde oss
sällskap. Jag bekymrade mig inte längre för vintern, det var vår och
den grovstickade tröjan jag hade fått av min farbror var alldeles
lagom för att jag inte skulle frysa. Nere vid båtarna fanns det alltid
något att hjälpa till med. Om jag bara varit lite större, brukade sjömännen
säga, så skulle jag kunnat ge dem ett handtag, men som
det var ägnade jag mig mest åt att hålla i olika rep som sjömännen
kallade för andra saker. Antingen skulle de knytas fast eller knytas
loss, bådadera krävde mer styrka än vad jag hade i mig, men jag
hade sett hur rörigt det blev när repen trillade i vattnet då ingen
såg till dem och förstod att det behövdes någon med tålamod nog
att hålla dem tills någon starkare än mig fick tid att ta hand om
dem. Det var om mornarna.
På eftermiddagarna brukade min farbror alltid ha lite uppgifter
åt mig när vi sågs. Oftast innebar det att jag fick springa ärenden
åt honom, han hade en herrans massa tjänster och gentjänster i
luften. Ibland bad han mig springa över till någon av båtarna och
ge dem ett brev eller paket, andra dagar fick jag cykla bort till affären
och köpa mjölk eller ägg. Cykelturerna var det absolut bästa.
Grusvägen som gick upp för kullen var bara en vanlig grusväg att
vandra längs till fots, men med cykel förvandlades den till ett helt
8