Untitled

Nu är ön bakom henne. Nästan framme vid stadens busstation.
Hon måste samla sig. Tänka, använda huvudet till nödvändiga analyser
och för allt i världen inte tänka på rädslan.
NEJ. Hon tänker fan inte ens tänka på att tänka tanken. Den här
stan känns åtminstone bekvämare än ön. Mindre skav och bit och
riv.
Hon hoppar av bussen, sätter sig i kuren, rullar en cigg. Vet att
hon är jävligt vacker och drar ett djupt bloss. Snus är för Suckers.
Bättre att rulla, sabla fingrar bara. Darrningar. Tur i all fall att jag
fick med mig tobaken. Konstigt egentligen. Har inte haft rullgrejer
på länge.
Hon har en stor skinnportfölj med sig. I den ryms tingen.
Nu är det bara att göra det. Först sätta sig ned, gå igenom allt en
gång till, sedan inte tveka längre. I’m gonna kill Bill you motherfuckers,
mumlar hon och skrattar litet.
Hon känner sig elegant och trashig på samma gång. Uppklippt,
blekt hår, inget ögonsmink, men mörkt röda läppar. Svart trenchcoat,
tighta röda manchesterbyxor och finpjuksen, De vita med
svart lacktå; Scarfaceskorna.
Hon viftar lite med handleden när hon går, tänker ett tag på
franska, som Jean Seberg i den där filmen. ”New yorrk Harold
tribjuune Ça va madame?”. Jean som tog livet av sig i fyrtioårsåldern
trots sin talang.
Hon ska fan inte ta livet av sig. Det är så … 90 tal. Hon har dessutom
redan försökt och inte klarat av det. Nystarten hon hoppades
skulle komma efteråt blev inte en realitet heller.
Att döda någon annan, några andra…? Tja. Hon har lovat. Eller
ja, Z uttalade en önskan en gång och hon lovade att utföra det
han önskade om något allvarligt skulle hända honom på grund av
hemligheten.
Nu är han inte i sådant skick att han kan uttala sin önskan igen,
Domjävlarnajagskavisaer, men hon är säker på att hon gör rätt.
Usch. Gommen smakar fortfarande snus, nu blandat med cigarettsmaken.
Säkert har hon gul tunga också. Drar den svarta halsdukens
stickade massa hårdare om och högre upp över halsen. Gömma sig,
ett tag till. Snart är klockan :00. Två timmar kvar till finalen.
07