Untitled

gerare. Funderar på om han ska hjälpa henne upp med väskan,
en kolossal resväska från ett annat och större universum, men som
bussresenär måste man faktiskt kunna ta hand som sig själv. Det gäller
i allmänhet och i småstaden i synnerhet och det gäller även för
sunJIhah
Sunjihah. Jag heter Sunjihah. Det är ett svårt namn att ha när man
som jag reser runt i världen.
en röst
Och eftersom Börje till skillnad från Sunjihah är född här och ingen
annanstans säger Börje biljettpriset dubbelt så fort.
BörJe på Bussen
(mycket snabbt) Tjåtta. Det blir tjåtta kronor. Tjåtta, tjåtta
en röst
upprepar Börje. Han tänker minsann inte bokstavera. T-j-u-g-o-å-tt-a.
Man kan riktigt se Börjes besvikelse när hon sträcker fram en
00-lapp. Du hade kunnat säga vad som helst Börje, hon hade ändå
inte behövt fråga. Sunjihah hade läget under kontroll. Och nu glor
alla passagerare som någonsin har suttit här i bussen på dig, Börje.
De döda kontrollerar att du ger henne rätt växel.
en annan röst
Så far vi. Nästan genast tar hon upp en kamera och börjar fotografera.
Genom fönsterglaset på en skakande buss. Det kan omöjligt
bli bra. Men det gör kanske inget att motivet blir suddigt.
Det finns ju ändå inga motiv värda namnet här.
en röst
För vår stad är en stad utan historia.