Untitled

– Hej igen morsan. Ska jag hjälpa till med skinkan? Griljering
och en skjuts in i ugnen kanske?
– Värst va du är pigg idag då. Har du vunnit på julkalendern?
– Nej men jag vill stå till tjänst, nu när det är julafton och allt.
– Jaja, du kan snitta sillen och sätta nejlikor i apelsinerna.
– Jag tål ju inte apelsinskal, minns du inte förra året?
– Vill du hjälpa till eller? Gör som jag säger.
– Okej men har vi några ögondroppar hemma då?
– Det spelar ingen roll. Har du sagt att du ska va i köket så sätt
igång.
– Varför vill du aldrig hjälpa mig mamma?
– Jag är inte din piga, det är du som är min. Städa ditt rum och
stryk gardinerna om det är bättre.
– Okej, du bestämmer.
Jag känner det är bäst att lyda extra. Nu när jag har vunnit på julkalendern
och allt. Hon ska inte få veta. Jag vägrar visa henne min
verkstad. Han i soffan kommer inte minnas nå´t. Han har också
sina fördelar, ibland bara. Veden kan jag hämta själv. Jag hinner
lätt fylla korgen innan hon äntrar scenen här hemma. Skolan slutar
vid halv tre och morsan en timme senare. Kökspanelen kan hon
fortsätta aktivera sig i. Duger inte det, så har teven en förstaklassfåtölj
framför sig. Där kan hon gott sitta och blänga på Dallas och
Bobby Ewing. No problemas. Jag lovar min dolda talangkompis en
mysig plats i uthuset.
Pianot var mitt flera veckor, ingen hade en tjing om vad som
stilla vilade i uthuset. Inspirationen satte fart på mina ackord. En
ton i valstakt och en i hårdare version. De växlade säte på något vis.
Mixat maxat, det tjatade aldrig i huvudet. Annat än när jag lunkade
hem från de första pianolektionerna hos Harriettan. Nu bestämde
jag, när och hur, vart visste jag alltid.
Ärtsoppa och pajdag, jag stannade too long i skolan. Åt så länge
pajen räckte och... jag missade bussen.
Bad nästa chaufför dra på lite x-tra, erbjöd till och med lite dricks
för högre växel. Inte sjutton funkade det.
Veden, brann den redan? Brann pianot? Jag brann ialla fall stor-
0