KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

Motstridiga känslor
Titta! Nu sticker clownen Ida ut huvudet, två stora ögon och en röd,
grann näsa lyser mot mig. Det pirrar i min mage. Ida stiger ut i
manegen, axlarna är uppdragna. De ser ut att ha fastnat strax under
öronen. Hon vrider sig som en mask, ler generat mot publiken, vill visa
oss att hon är blyg.
Clownen Anna trippar in. Armarna är utsträckta åt sidorna. Här är jag,
titta på mig! I handen har hon en tratt. Nog syns hon alltid! Hon är
lustigt klädd, i städrock, blommiga tights och hatt. Hon nyper i rocken
och niger. Ida är tomhänt men böjer sig fram och undersöker Annas
hår. Närgånget kan tyckas. Anna rätar upp sig. Hon sträcker fram ett
finger och petar Ida på axeln. Det skulle hon inte gjort. Idas finger följs
av Annas handflata. Ida knuffar till Anna och bråket är igång. Anna far
bakåt, slår efter Ida med tratten. De bägge clownerna stirrar ilsket på
varandra men så bubblar skrattet fram. Plötsligt kommer Anna ihåg att
hon är arg, blänger irriterat på Ida. Då kan jag inte annat än skratta.
(Sagoberättaren)
Mötet övergår, från att vara Idas (jag är blyg men inte bara) nyfikna
undersökande över Annas (här är jag, titta hit) vilja att vara ifred, till ett
ambivalent slagsmål. Ida har varit påflugen, vilket inte riktigt stämmer överens
med det blyga kroppsspråk (uppdragna axlar, vrider sig som en mask)som hon
visar upp. Anna sätter upp en gräns genom sitt pekfinger. De båda inser att de
slåss. Ett slagsmål som sker på en liten yta, endast händer och armar är
involverade. Är det tillåtet att slåss? Kanske inte för flickor? (Forskaren)
Flirten som avbröts
Clownen Ida har gått sin väg men clownen Anna är kvar. Clownen Per
gör entré. Han är nära att drunkna i sin stora, rutiga skjorta. Han bär en
keps på sniskan och har oändligt mycket att stå i. Näsan är vackert röd,
lika röd som den telefonlur han trycker mot örat. Han blir stående i ett
hörn, blossar på en cigarr och talar samtidigt i telefonen.
Clownen Anna slänger bort sin tratt, trollar istället fram en blomma. Per
lyfter på kepsen och bugar. Ack så vacker blomma! Anna trycker
blomman mot bröstet, är hon kär i den artige clownen? Publiken nynnar
en brudmarsch men det blir för mycket för Anna. Hon vänder på
klacken. Per står snopen kvar. (Sagoberättaren)
Per (mycket att stå i) och Anna (här är jag, titta hit). Per bugar artigt vilket kan
ses som en inbjudan till kontakt. Anna blir tydlig intresserat och signalerar det.
Hon trycker blomman längtansfullt mot brösten. Blomman fick hon fatt i redan
innan Pers bugning. Vem inledde flirten egentligen? Svårt att svara på men
signalerna går fram. Romantiken uppfattats även av publiken. Publiken blir
medspelare (vad clowner i allmänhet vill) men ämnet är delikat och Anna klarar
inte att leka vidare i det som formmässigt blivit ”clownigt”. (Forskaren)
97