KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

Elev: En norrländsk, trött person som dricker pilsner.
Lär: En norrländsk trött person som dricker pilsner. OK. Vad har du för
känsla då?
Carl: Jag vet inte. Full.
Lär: att du är full
Carl: Mm
Lär: Du tyckte det var roligt på stolen?
Carl: Va?
Lär: Du tyckte det var roligt på stolen?
Carl: Ja
Lär: Vad har du varit med om då?
Carl: Äh, Jag har varit chef på ett företag och sen så har jag förlorat jobbet och
börjat bo på gatan.
Lär: Vi kan ju se att du har ett finare förflutet för din hatt den vittnar ju om
det. En man av klass på något sätt. Mm
Carl har en berättelse om sin luffare. Den återkommer han till i den
efterföljande intervjun. (Forskaren)
Dödligt knark
En luffare vid namn Erik, kommer gående. Han stannar en bit ifrån oss
andra. Väntar han någon? Stödd på sin promenadkäpp, sneglar han på
sitt armbandsur. Han är klädd i en rymlig svart kavaj, även hatten är
svart. En mustasch pryder överläppen. Erik behöver inte vänta länge.
Strax dyker luffaren Per upp, också han är mörkklädd. Han bär en svart
fårskinnsväst och på huvudet sitter en slokhatt.
Per vinkar till sin kompanjon. Båda blir allvarliga och tar varandra
högtidligt i hand. Så fort som hälsningsceremonin är överstökad riktas
deras intresse mot den lilla svarta väska som Per haft med sig men nu
lagt ifrån sig. De samtalar på ett för mig okänt språk, kanske är det bara
de själva som förstår. Vid det här laget har min nyfikenhet definitivt
väckts.
Per öppnar väskan och plockar fram en genomskinlig plastpåse. Påsen
innehåller ett vitt pulver. Erik tar emot påsen, gräver i sin ficka och tar
upp några sedlar som han ger åt Per. Per stoppar pengarna i väskan och
stänger den omsorgsfullt. Påsen med pulvret försvinner ner i Eriks
kavajficka. Männen tar avsked genom att hålla upp var sin hand i
luften. Bägge två vänder sig om för att gå men Per är den enda som rör
sig bort.
Erik tar upp sin promenadkäpp och riktar spetsen mot Pers ryggtavla.
Han vrider på spetsen och siktar: ”Pang, pang, pang”! Tre skott avfyras.
Varje skott följs av en rekyl. Per ramlar raklång på magen, tappar
väskan och blir liggande. Erik rusar fram, tar väskan och böjer sig över
Per. Han känner igenom hans vänstra ficka men hittar inget av värde.
Han reser sig upp och rusar snabbt därifrån.
128