KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

2.1.5 Ifrågasättaren
Åsa Mälhammar (2009) 29 definierar narren utifrån en viktig funktion:
I grunden kan narren betraktas som en utarbetad form av byfånen. Figuren fyller en
basal funktion som kanske kan formuleras som så, att narren är en utanförstående
gestalt gentemot vilken majoriteten finner gemenskap i en positivt laddad
identifikation av typen ”vi är normala eller ”icke utanförstående” (den mänskliga
motbild som Pilarczyk/Foucault kallar Den andre) (Mälhammar, 2009: 40–41).
Med den definitionen för handen hör narren närmast hemma bland sörjarna (se
2.1.7). Själv uppfattar jag narren som den som, i skydd av sin utsatthet,
provocerar makten men gränsdragningar mellan de olika funktionerna är långt
ifrån självklara. När det gäller hovnarren kan jag ändå tycka att den har en tydlig
funktion av ifrågasättare. Hovnarren kunde närma sig kungen och säga sanningar
på grund av sin obetydlighet i andra avseenden och tack vare sin komiska talang.
Hovnarren utgjorde inget hot.
En annan gestalt som har en tydlig funktion av ifrågasättare är den helige dåren.
I Ryssland utvecklades, som tidigare nämnts (avsnitt 2.1.1), en kristen askes med
rötter i Bysans på 400-talet. ”I ett förkrossande auktoritärt samhälle var detta
dessutom den enda strategin för att uttrycka en protest” (Bodin, 2006: 119). Det
fanns i öst en stor tolerans mot avvikanden, vad var egentligen klokt och vad var
dåraktigt beteende? Denna osäkerhet fanns också i Västeuropa men det fanns en
skillnad:
Osäkerheten om dårskapens och klokhetens gränser möter man också i Väst under
medeltiden och renässansen, till exempel hos Shakespeare och Cervantes, men i
Ryssland var det en utbredd folkig tanke (a.a.: 115).
Dåren har med jämna mellanrum dykt upp i den ryska litteraturen, exempelvis
Dostojevskijs Furst Myskjin i boken ”Idioten” (a.a.). I filmens värld faller
luffargestalten Chaplin in under begreppet ifrågasättare. I ”Diktatorn” från 1940,
parodieras Hitler. Ofta krävs det mod och en smula dåraktighet av den som vill
uttrycka kritik mot makten. Ibland är det med livet som insats. Att befinna sig i
ett underläge kan vara en förutsättning.
I organisationen ”Clowner utan gränser” som jag också vill placera in under
rubriken ifrågasättare, sker ifrågasättandet i kraft av gruppen. Tillsammans gör
gruppen en tydlig insats under en längre eller kortare period. Genom att
solidarisera sig och på plats besöka utsatta grupper, protesteras mot den
ekonomiska och politiska obalans som finns i världen.
2.1.6 Ställföreträdaren
Spåren börjar redan i antikens Grekland och i Dionysoskulten. Clownen blev
förmedlaren mellan människorna och guden. I tidig kristendom hade ökenfäder
på 200-talet liknande funktion. Ökenfäderna var bönder som bosatte sig i öknen
och levde i enkelhet. Från dessa utvecklades klosterväsendet (Grün, 1999).
Ökenfäderna hade en vidsynt inställning till kroppen, dess uttryck och behov.
29 Se tidigare forskning i inledningen till kapitel 2.
41