KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

en mager boa och i handen finns ett uppfällt parasoll. En lekfull modell
tänker jag och vet inte själv hur rätt jag har. En jongleringsboll studsas
mot knäna. Bollen far i golvet. Aha, fotboll! Ivar smådribblar, hoppar
över bollen, från den ena sidan till den andra, benen i kors, härs och
tvärs. En virtuos! Ivar avslutar förställningen med en dribbling till
publiken som jublar. Han lutar sig lojt bakåt, snurrar parasollet, fäster
handen i midjan och vickar på höften.
Bollen vilar åter i Ivars hand. Han kastar upp den i luften men lyckas
inte fånga den. Carl är strax bakom honom. Han skyndar att ta bollen
och gömmer den innanför fracken. Ivar faller på knä och kryper efter
Carl på alla fyra.”Voff, voff!” Vill du leka? Han sätter sig på
baktassarna och väntar. Men Carl är inte på humör för lek, han slänger
iväg bollen som försvinner bakom skärmen. Ivar reser sig och springer
ut. (Sagoberättaren)
Det blir ett humoristiskt möte mellan clownerna eftersom gestalterna har olika
sätt att tackla tillvaron. Handlingen är en avbruten lek. Lekfullheten ställs mot
allvaret. Den som leker, ställs mot den som avbryter leken. Carl (jag struntar i
vad ni tycker) har en egen stil, pokerface, och uppfattas här som omutlig. Han
gör som han tycker, trots att han riskerar publikens ogillande. Han tar tillbaka
rosen och han slänger bort bollen. Ivar (livet leker) gillar att befinna sig på
scen, bjuder på sig själv och är orädd. Han leker oavbrutet och har själv roligt.
De befinner sig på samma statusnivå. Bägge håller sina känslor spelet igenom.
Ivar sin lust och Carl sitt allvar. Trots att Ivar verkligen inbjuder till lek via sin
”hundlek”, avbryter Carl scenen genom att slänga bort bollen. Att Ivar reser sig
upp, tolkar jag som att han ger upp. Carl känner sig inte hemma i den vita
clownen utan säger: ”Den här clownen är falsk, den låtsas vara någon den inte
är”(logg). Ivar är inte heller förtjust i denna clown. Scenen är mycket rörlig
tack vare Ivars livfullhet. Starka känslor exponeras, en pendling mellan allvar
och skoj. Rosen, som den allvarlige Carl bär med sig, är en långskaftad mörk
röd ros, en symbol som indikerar högtid, starka känslor. Det högtidliga dör
undan när publiken gör sig påmind. Handlingen avbryts därför? Underliggande
tema bli att vara den man är. En hög clownfaktor finns i den starka närvaron
hos gestalterna, lekfullhet och fantasi men hoppet saknas. (Forskaren)
Låt bubblorna vara
Modellen Karin gör entré med snabba, lätta steg. Hon är klädd i en
prydlig, prickig kjol och en randig tröja. En scarf är virad runt halsen.
Det långa, ljusa håret är hopfäst i två långa tofsar och på huvudet sitter
en svart basker. Karin öppnar en burk med såpbubblor och blåser
bubblor. Hon böjer på huvudet och blåser uppåt. Bubblorna stiger,
svävar högt över oss. Hon ler förnöjt.
Modellen Julia dyker upp i en skir rödgul klänning. En tofs mitt på
huvudet gör att håret står rätt upp. Hon har en kort färgglad käpp i
handen och en egensinnigt småryckig, skuttande gång. Publiken
skrattar åt hennes frejdiga framtoning. Hon skrattar själv och kommer
av sig men hittar tillbaks till gångstilen.
110