KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

den tid man mest är upptagen av det personliga identitetssökandet. Erikssons
identitetsteori och den klassiska uppfattningen om fast identitet kan idag bara
fungera som utgångspunkt. Vi har inte längre ett samhälle med så starka
gemensamma normer och med den stabilitet som Erikssons syn på identitet
förutsätter (Illeris, 2007).
Andra forskaröster om identitet är psykologen Märta Sandvik och Giddens.
Sandvik (2009) menar att ”Människans identitet (eller självidentitet) kan förstås
som upplevelsen av att vara en särpräglad, unik individ” (Sandvik, 2009: 18) och
att begreppet också kan förstås som en upplevelse av självet som en kontinuitet,
likhet över tid (a.a.) Giddens (2005) definierar självidentitet som: ”Individens
reflexiva tolkning av självet mot bakgrund av hans eller hennes biografi.” (a.a.:
276). Vi skapar vår livshistoria, våra berättelser om oss själva genom reflexiva
processer och blickar framåt mot ett antal ”möjliga liv”. Vi konstruerar och
rekonstruerar vår självuppfattning under inflytande av impulser från
omgivningen, menar han och säger vidare:
En persons identitet går inte att finna i beteendet och inte heller i andras reaktioner,
hur viktiga dessa än är, utan i förmågan att hålla igång en specifik berättelse
(Giddens, 2005: 69).
Inom ett socialkonstruktivistiskt perspektiv ser man identiteten som en rad
sociala konstruktioner, vilka bildas genom socialt samspel. Identiteten består av
sociala roller som den enskilde glider in i. Man betraktar människan i
senmoderniteten som lika uppsplittrad som den värld hon lever i (Illeris, 2007).
Att skapa sig själv är ett uttryck som var vanligt under åttio- och nittiotalen, men
frågetecken ställs idag om man verkligen i så stor utsträckning som den
tidsepokens identitetsteoretiker hävdat kan frikoppla sig från kulturella och
sociala omständigheters påverkan (Paulgaard, 2006). Trots globaliseringen,
nämligen det att världen genom medier, internet och vårt myckna resande, blivit
mindre, tycks grundläggande sociala och kulturella förutsättningar fortsatt
påverka vår konstruktion av identiteten, menar Gry Paulgaard (2006), som
undersökt ungdomar boende i norra Norge.
Vi opererer innanfor en verden som allerede er strukturert, vi starter ikke med blanke
ark når vi skall lage meningsfulle konstruksjoner (Paulgaard, 2006: 69).
Paulgaard säger vidare att individer utvecklar sin identitet genom att förhålla sig
till andra. De både identifierar sig med och kontrasterar sig mot andra.
Människor orienterar sig mot andra men också mot sig själva. Människor får
respons på sitt sätt att vara och det historier de väljer att berätta om sig påverkas
av responsen (Paulgaard, 2006).
Om upplösningen av identiteten är riktigt så genomgripande, som det
socialkonstruktivistiska perspektivet menar, kan diskuteras. Ett alternativt sätt att
se är att det finns upplösningstendenser men också ”en inre psykisk enhet”
(Illeris, 2007: 168). Giddens (2005: 48) väljer att tala om ”ontologisk trygghet”.
Psykologen Marta Cullberg Weston (2000: 175) skriver om självkänslan som en
”inre balanspunkt”, vilken får oss på fötter igen när vi ramlat. Det stämmer
överens med mina erfarenheter och tanken infinner sig; clownen snubblar fram i
tillvaron men har en sällsynt förmåga att resa sig. Finns det här en kunskap hos
19