KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

elevens kunskapsbyggen. Ställningen monteras ner efter hand som eleven blir
mer kunnig och självständig. Ordet ”uptake” (Dysthe, 1996) används också och
handlar om hur läraren modellerar formningsprocessen och understödjer det som
håller på att hända i lärandet.
Här följer en precisering av begrepp jag använder i mina forskningsfrågor. Med
iscensättning menas här en övergripande term som innefattar elevernas
konstruktion av och reflektion över clowngestalten. Genom att använda termen
iscensättning anknyter jag clownen till scenkonst och performance.
Iscensättningen blir ett möte mellan pedagogik och estetik. Ziehe (1994: 110–
111) menar att en estetisk produktion kan forma en offentlig känsla. ”/…/en
emfatisk aktualisering av ett nu-tillstånd, som upplevs gemensamt och
symboliskt inordnas i den historiska tiden och levnadstiden”. Ziehe vill inte
använda ordet ritual, vilket han uppfattar som belastat men talar istället om att
tillfällen till, vad han kallar symboliserat ”nu”-medvetande, borde vårdas ”som
spirande plantor”. Uppfattar eleverna sin clowngestalt som en iscensättning som
skapar ett nu-medvetande? Konstruktion tydliggör att det inte handlar om färdiga
rollgestalter som skapats i förväg av en manusförfattare. Istället har eleverna,
utifrån sina egna erfarenheter och i gemenskap med andra samt med hjälp av en
ram presenterad av läraren, själva skapat sin clown. Inom kollektivet har eleven
utvecklat sitt eget uttryck. Med reflektion avser jag det sammantagna
tillbakablickande som skett under arbetets gång. Det handlar om individuell
reflektion i loggböcker och intervjuer, men också om gruppens gemensamma
reflektion under ledning av läraren. Arbetsprocess betecknar hur eleverna färdats
från introduktion av clownen via alla de moment som ingått i arbetet att
konstruera gestalten, via de scener som spelats upp och till den avslutande
reflektionen som gjorts i loggboken. De är en rad handlingar som ingår i
processen. Med clown eller clowngestalt pekar jag på den clown som stiger fram
hos eleven med avstamp i de tre clowngestalterna august, den vita clownen,
luffare eller baglady. Gestalten har formats i gruppen men av den enskilde
eleven i enlighet med vars och ens personlighet, preferenser och sociala
situation. Ordet didaktik betyder undervisningskonst. Främst fokuseras på
innehåll, form och syfte. ”Vad”, ”hur” och ”varför”, är frågor som ställs
(Stensmo, 2007). Konstdidaktik handlar om hur läraren undervisar i konstnärliga
ämnen. Den konstnärliga lärprocessen beskriver Sava (1995) genom en rad
transformationer som går från impuls till utvecklande av både konstnärliga och
mentala förmågor. Detta sker samtidigt som språkliggörande och evaluering
pågår. Läraren ger respons, eleverna ger respons på sina kamraters arbeten men
också respons på det egna arbetet. Som nämnts ovan har läraren en medierande
funktion. Läraren är handledaren som växlar mellan modellärande, egen
utforskning och kroppsliggörande. Kunskap är ett ord sammansatt av två delar,
kunna och skapa, vilket pekar mot det aristoteliska tredelade kunskapsbegreppet,
som innefattar episteme, techne och fronesis, beskrivet i den Nikomachiska
etiken (Aristoteles, 1967). Sammankopplingen av kunskap och handling som
sker i fronesis kan enligt Gustavsson (2009) beskrivas som praktisk klokskap.
Meningsskapande sker individuellt såväl som i en gemensam process.
Meningsskapande är en handling, vilket innebär att när något får mening blir det
till kunskap (Andrén, 2008). I den gemensamma processen förhandlas om
mening (Wenger, 1998) samtidigt som varje individ skapar mening utifrån sina
69