KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

arbetet samt med citat ur intervjun med läraren. Citaten är markerade med indrag
i texten och tolkningen är kursiverad.
6.2 Vändpunkter i undervisning i clownverkstäder
(Intervjuns ”jag” är klassläraren. Efter lärarens berättelse sammanfattas
vändpunkterna av forskaren.)
Clownarbete kräver en noggrann tidsplanering. Man behöver en ”bufferttid”.
Det är ett arbete som inte kan forceras. Vetskapen om, att lektionen som följer,
måste ägnas åt något annat skapar stress. Det går inte att göra ett uppehåll och
sedan ta vid där man slutade. Tidsplaneringen blev bättre under arbetets gång.
Jag förstod bättre hur eleverna hanterade situationen. Hur styrdes turordningen i
exempelvis sminkandet och tidsåtgången av detta? En rutin utvecklades under
hand.
Eleverna öppnade sina själar – de exponerade sig. Det blev en ny upplevelse,
läskig och underbar på samma gång. Det fanns en blyghet och något som
djupnade eleverna emellan. Det är inget som man är van vid, möjligen när man
lekt och klätt ut sig.
Det finns en annan atmosfär i klassrummet nu efteråt. Skrattet har klingat och
det är de här hemligheterna som de har nu mellan varandra. En elev sa: Vi har
fått se in i varandra på ett sätt som ingen annan har fått göra.
Jag kom på mig med att tänka, är detta skola? Trots att jag tror fullt ut på
arbetssättet. Det är en svårighet som möter. Det är oakademiskt.
Jag tror att detta arbete har en långvarig effekt, för eleverna känner känslor och
de påverkas av känslor, inte minst inför luffargestalten. Parallellt med
clownarbetet har vi jobbat med en skrivuppgift: Walking in someones shoes.
Eleverna bygger upp en karaktär utifrån ett par skor. Clownarbete och
skrivarbete har befruktat varandra.
Förändringar hos enskilda elever och hos gruppen
Många elever har genomgått en förändring/utveckling. Ett exempel på detta är
elev A, med föräldrar som invandrat till Sverige. Han var mycket skeptisk till en
början, rynkade pannan och vände sig bort när Bagladyn Vera presenterade sig.
”Do we have to do this?” var hans fråga. För varje clowngestalt som eleverna
kom att arbeta med, öppnade han sig mer och mer. När arbetet var avslutat, bad
han att få göra ytterligare en clownimprovisation, ”…en sista gång.” Samma
elev har svårigheter att möta flickors blickar. Men han använde tillfället till, att
genom clownen leka fram sådant som har en sexuell anspelning, något som han
nog saknar forum för att göra annars. Två leksaksdjur fick ihop det. Vid ett annat
tillfälle bytte han kön och satte en tiara på huvudet, ballonger blev bröst. Min
kontakt med den eleven har nu förändrats märkbart.
Elev B, en flicka som ofta är ensam, vågade stiga fram och ta plats. Hon är
gladare, skrattar mer.
Eleverna interagerar mer, väljer nya kontakter och visar lekfullhet. Detta är en
förändring som ”spillt” över till det vanliga skolarbetet. De väljer nya kamrater
166