KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

och hördes mer även om det fanns enskilda flickor som tog både plats och
initiativ.
Det vanligaste underliggande temat handlade om makt (klassiskt clowntema)
eller maktens frånvaro, här gestaltad av antihjältar (Titta vad jag har).
Kombinationen makt och revir (Motstridiga känslor) det vill säga att ha makt
över sitt eget liv. Makt som möts med humor (Aj låt mig vara) avväpnar den
starke. Makten i allians med vapnet (Den jämna kampen). Intressant att se de
många olika sätt som fanns att gestalta makt. Kreativitet var stor i val av tema.
Även om man härmade varandra, så hittades individuella sätt att gestalta och
uttrycka sin egen person. Andra teman som dök upp vid sidan av makttemat var
kärlek, romantik, trygghet, lek och vänskap.
En av clownens funktioner är underhållarens. Det tycks ha funnits som en botten
i alla scener, exempelvis det oväntade som föder skrattet (clownnäsan som
trycks ihop). Clownen överraskar, handlar ofta först och tänker efter sedan.
Stefans reaktion, att känna efter om näsan sitter kvar, visar clownens
eftersläpning i tanken. Han får publiken att skratta igenkännande. De flesta
känner igen sig. Om man traskar in i en stolpe eller ramlar av en cykel reser man
sig snabbt. Sedan tänker man efter. Har jag slagit mig? Clownens uppgift är att
spegla sin publik. Det skedde här. Flera elever, rev också ”den fjärde väggen”
och vände sig direkt till publiken. Carl gav en blomma till en person i publiken.
Karin dammade av en annan person. Ivar visade upp sin bolltalang inför
publiken. Ifrågasättaren är ytterligare en funktion som upptäckts i elevernas
möten. Ifrågasättare av makten och de rådande strukturerna fanns. Antihjälten
var tydlig hos Clara och Ida. Befriade från anspråk och åthävor påminner de om
tjuren Ferdinand under korkeken. En enkel blomma är ett under i sig. Det är allt
som krävs för att livet ska leka. När clownen ifrågasätter makten gör den det
med humorns hjälp, här gestaltat av ett ynkligt visselpip i ansiktet på angriparen.
Gränsöverskridaren fanns också. Den blyge tog mod till sig. Hur mycket kärlek
vågar jag visa? Vågar jag vara clown? Ställföreträdaren, den som har kontakt
med gudarna och agerar medlare, samt sörjaren. Den som visar omsorg och eller
sörjer, fanns i viss mån hos clownen (Carl) som inte kände sig hemma i klassen.
Till min hjälp i förståelse av vad som hänt i klasrummet under arbetet med
august finns min första forskningsfråga: Hur iscensätter eleverna sig själva i
arbetet med clown?
Utifrån denna första workshop sammanfattar jag arbetet på följande vis: Den lek,
det kreativa kaos eleverna tidigare under workshopen befunnit sig i, övergår i
allvar när övningsmomentet inleds. Eleverna möter varandra två och två. De
lyssnar in varandra i mötet och positionerar sig, ett lekfullt relationsbygge tar
plats. Man förhandlar och signalerar via kroppsspråk och hanteringen av de
valda föremålen. Eleverna spelar ut känslor och svarar på varandras närmanden
via kroppsspråk och mimik, handlingen uppstår, ett flöde; vad gör du om jag gör
så här? I samtalen blir eleverna tydliga.
Den mening som tydligast kom till uttryck var undersökandet av relationen till
varandra och hur de kunde gestalta känslor via hållning, gångstil, mimik och
handling. Eleverna var gränsöverskridare, de visade fram sidor hos sig själva
som vanligen inte kom till uttryck. De var också ifrågasättare. De undersökte
104