KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

Läraren tillåter experimenterandet med könsroller. Hon uppmärksammar
tänjandet av gränser och understödjer genom egna förslag. Precis som vid
dansen är hon med när det behövs, men stiger åt sidan för att låta eleverna äga
sin process.
6.4.4 Fördjupar
Läraren fördjupar. De sminkade och clownklädda eleverna sätter sig åter i
ringen. Läraren presenterar övningarna som ska följa (clownverkstad ett,
august). Läraren ber en elev i taget gå in i ett mindre grupprum intill
klassrummet, sticka ut sitt huvud och göra en entré. Läraren betonar att man
inget behöver göra, bara vara. Hon gör själv det hon berättar om. I
clownverkstad med den vita clownen visar hon hur en modell går på en
”catwalk”, hon betonar överdriften, att man ska ta plats och den stolthet som den
vita clownen känner över sitt utseende vilket avspeglas i kroppen. I
clownverkstad med luffaren ber hon en elev att inleda en hälsningsrunda. Trots
att hon trugar, vill inte eleven och ingen gör någon ansats att resa sig. Då inleder
hon själv. Hon drar en brunmurrig sjal över axlarna, stöder ryggen med ena
handen och linkar runt i ringen. Hon hälsar sakta och omständligt på fyra elever.
Tar god tid på sig, och ser dem i ögonen. Hon stiger ur rollen och ber eleverna
fortsätta, vilket nu sker utan diskussioner
Jag tänker på dom som är tveksamma, hur mycket ska jag pusha? Hur mycket ska jag
locka, eller truga? /…/ Nu vid luffarclownen så visade jag hur man kunde hälsa. Jag
hälsade på några stycken för det var ingen som ville börja, för att avdramatisera det
här gjorde jag det och då fick flera idéer, ja så kan man också göra.
De inledande övningarna varje clownverkstad är valda för att belysa respektive
clown och dess uppgift. I entrén pekar läraren på ”närvaron” som är central för
clownen och äktheten, att ”vara” istället för att ”göra”. På catwalken
illustreras hur kroppen tas till hjälp för att exponera en känsla men också hur
man med hjälp av kroppen hittar fram till känslan. Denna övning får sin
fortsättning, läraren låter eleverna göra om övningen men nu i par. Effekten blir
den förväntade (tillsammans med andra vågar vi mer.) I luffarens hälsning
betonas mötet mellan två individer. Det blir tydligt hur de speglar varandra, den
ömsesidiga samverkan (Jag- du). Parterna hamnar i dialog även om ingenting
sägs. Läraren är lyhörd för blygheten som infinner sig i clownverkstad tre. Hon
tvingar ingen utan gör själv det hon ber eleverna om. Hon problematiserar och
reflekterar i intervjun kring sin egen undervisningsmetod: Ska läraren visa före?
Blir det till hjälp eller stjälper det? Efter de inledande övningarna följer ”enkla”
övningar som att ramla, att blåsa upp en ballong och att sitta på en stol.
Övningarna är valda för att visa tillvägagångssättet i en scen eller ett moment.
Genom att göra till synes obetydliga handlingar men dela upp i mindre delar,
visas på metod, clownen arbetar genom att förstora och överdriva. Att sitta på
en stol kan bli ett äventyr av hög dignitet. Humorn blir tydlig. Vad är det vi
skrattar åt? Igenkänning? Det blir tydligt genom hela arbetet, att läraren har ett
syfte med varje övning. Hon går från att tydligt instruera till mer fria övningar
och elevernas egna improvisationer. Läraren har till andra clownverkstaden
skaffat fram en skärm som används för entréer och sortier. Hon säger ”är
publiken redo?” inför varje nummer som presenteras. Applåder ges efter flertalet
173